Sitter med min predikan till trettondagen. Det är då de vise männen dyker upp. Vetenskapsmännen från öster som såg en stjärna och gav sig av för att se vad den ville berätta. De tar för givet att en kung blivit född och en sådan föds i palats. Så när de såg att stjärnan befann sig rakt över Judéen ställde de sina steg till palatset i Jerusalem där de träffade kung Herodes.
Kungen blev ställd, kände sin position hotad, inkallade alla experter som gick att få tag på för att de en gång för alla skulle reda ut det här. Alla experterna letade i databaserna och arkiven, de mailade sina kollegor i andra länder. Till sist enades de om att det måste vara Messias och han skulle födas i Betlehem.
Den listige kungen skickade då vetenskapsmännen till Betlehem med uppdraget att ta reda på så mycket som möjligt om det nyfödda barnet. Han inbjöd dem att komma tillbaka och få berätta i morgonsoffan om vad de varit med om!
De tre vise männen(eller hur månge de nu var) for till Betlehem, det var bara några tunnelbanestationer bort. Där såg de att stjärnan fanns över ett stall. De blev glada över att ha hittat fram och de böjde knä inför modern och barnet och öppnade sina kistor med gåvor: guld, rökelse och myrra…
Sen skulle de ju återvänt till kung Herodes, han ville ju också hylla den nye kungen, men de anade oråd. Herodes kändes inte äkta… I en dröm stod det så klart för en av dem att de inte skulle ta vägen om Jerusalem på hemvägen…
Ja, vilka slutsatser för oss, vårt liv, våra sammanhang ska vi dra av detta? Vad kan denna text säga oss ca 2017 år senare? Finns det någon igenkänningspunkt? Någon mänsklig reaktion att utgå ifrån? Något hopp att ge?
Ja, det vore en hjälp att höra vad ni tänker. Fromt och ofromt, det spelar ingen roll.
PS: Jag ska tala om drottningen av Saba inför barn och vuxna på kvällen… hon som kom till kung Salomo och greps av hans stora vishet…
kyrkis 
Visst finns det igenkänningspunkter…Lita aldrig på makten!Ingenting behöver vara det som det ser ut som…En uppmaning till civil olydnad!
En bra infallsvinkel! Tack!
Håller med föregående talare 🙂 och önskar dej ett GOTT NYTT ÅR.Att tala om balansen mellan ondska och godhet är alltid bra. Samt vad makthungriga människor egentligen ställer till med över hela världen och varför fattigdom finns. Sen är det ju ‘bara’ att anpassa detta till vilka man talar till.God Bless You, sister.Kaoskram
Jo, det är en text om vilka vi följer och hur vi hanterar makt… Tack!
I alla tider så har människor med makt varit rädda för att förlora den makten och de har alltid varit beredda att gå mycket långt för se till att behålla den, så även idag.Vi ser hur politiker i den största supermakten i världen uppmanar presidenten att mörda en man för att organisationen som han tillhör avslöjar sanningar som hotar deras maktposition.Men makt är inte bara för de som lever i de översta och mest privilegierade samhällsskikten utan är även något som den vanliga individen kämpar med, makten över sitt eget liv och de underliga och oförutsägbara vägar som livet för oss genom på vägen mot graven. När vi drabbas av stora orättvisor som får oss att känna oss maktlösa så blir vi lika desperata som Herodes. Vi kan om trycket på oss blir tillräckligt stort, tillslut passera bortom gränsen för det som vi kallar mänskligt. Ta självmordsbombarna till exempel; vilken maktstrid har fört dem till dessa ytterligheter? Vilka situationer skulle vara oacceptabla nog för att få oss själva att komma dit? Vad är det vi är så rädda för i det ständigt föränderliga liv som Gud för oss igenom? Rik som fattig så står vi inför samma oundvikliga faktum, vi har ingen kontroll över det som sker, det yttersta beviset för detta är döden. Hur som människa möter man det? Hur möter man att livet och allt som man känner en dag kommer att tas ifrån en? Hur möter man att ens barn dör? Hur möter man att man tvingas gå från ett jobb som man haft i 30 år? Hur möter man att man förlorar den makt som man trodde att man hade över sig själv och över andra? Vi vet hur Herodes gjorde, vi vet hur självmordsbombarna gjorde. Hur gör du om det du trodde var ditt tas ifrån dig? Vad säger skrifterna?Det är lättare för en kamel att passera genom ett nålsöga än det är för en rik man att komma till himmelen. Varför? Är det för att guldet är för tungt och därför faller genom molnen? Eller är det för att den rike lever i illusionen om att den har större makt över tillvaron än andra och därför har svårare att möta sanningen om att det i själva verket endast är gud som har den makten? Vågar du möta sanningen om att den rikedom, den makt du trodde att du hade inte är din utan att den i själva verket är Guds? Om du gör det så kommer det inte förändra något eftersom makten aldrig var din, den var alltid hans men när desperationen som föds ur denna insikt möts utan att du försöker fly, i det rena mötet med den smärtan, uppstår det sann medkänsla för andra levande varelser och förståelse för hur det vi kallar ondska kan uppstå och i detta möte finns inget rum för högmod. Hur kan man vara högmodig när man vet att allt är Guds förtjänst och inget är ens egen, ty makten och härligheten är hans i evighet, amen…
Tack! Fantastiska tankar om både det andliga och det världsliga! Mycket tänkvärt!
Jag kommer av någon anledning att tänka på Nils Ferlins dikt ”När skönheten kom till byn”.Och så går spåret via makt och normer och vem betalar profeterna och Kejsarens Nya Kläder och slutar vid en fundering på hur livet skulle ha gestaltat sig om vi alltid följde våra hjärtan?Men att reda ut det till en predikan – nä, där har jag inget att bidra med.Din text var alldeles, alldeles underbar! Tummen upp!
Tack! Du ger mig en associationskedja att fundera över!
Det kan inte vara lätt att år från år komma på något klokt eller något angeläget att säga på dessa gamla texter. Ibland tycker jag synd om er förkunnare att ni inte kan få prata lite friare. Som gudstjänstbesökare hoppas jag alltid på predikan, men vissa helger kan jag känna Suck, ska jag behöva höra den där trista texten igen. Fler som känner så ?
Vi har ju alltid en text att utgå ifrån. Men vi är alltid fria i det vi säger. Man kan ju t ex ta ett ord eller en rad och fundera vidare… Men själv är jag oftast ganska textnära av nån anledning.Men det finns texter man hört samma utläggninga av till leda… det gör det.
Nej, kära kyrksyster de såg nog ingen stjärna över ett stall, snarare över det hus de bodde i. Och det hade säkert gått en tid sedan födelsen. kanske bortåt sex månader till två år. För det var nog inte utan skäl som Konung Herodes lät avrätta alla pojkar i Betlehem som två år och därunder(Mt. 2:16). Läs också vad Anders Brogren skriver om Betlehemsstärnan på sin blogg.
Det är riktigt. Det hade gått en tid, de bodde nog i hus.Jag har läst Brogren.
Skulle vilja men inser min begränsning.Älskar texterna runt julen.Ofattbar tragedi med gossebarnen som avrättades.Ärelystnad, som saknar gränser. Farligt!
Barnamorden i Betlehem visar hur grym världen är. Vi ihågkommer dom 28 dec… och hågkommer alla barn som hamnar i vägen för vuxnas makt och strider…
”Det var en gång tre vice män som var ute och lallade i öknen med förespegling att de ville hitta ”den nye kungen”. De ville själva alla bli ordinarie på sina tjänster som kungar men det fick de inte för de hade missbrukat sitt förtroende och jobbet att hitta Jesus gick i stället till en av de vice männens dotter, vilket var en jävla tur eftersom hon inte skvallrade för Herodes som de vice männen bergis gjort då deras moral var sisådär.”Annars tycker jag du verkar vara din predikan på spåren väldigt bra själv! Obs ”de vice männen” har jag snott från informatören i mammas församling, som trodde att det stavades så i programmet till ”Den heliga natten” som skulle uppföras på Trettondagen. Men det har jag nog berättat förut… Jag tycker det var en rolig felstavning i alla fall.
Den köper jag rakt av! Jag tror faktiskt inte det står att de var män ens… men det var dom väl antagligen. Ja, det var bra att tjejen fick jobbet att fixa fram den nye kungen. ”Nyckelroman” skulle det kunnat bli om det var en bok jag höll på med…”Som alla världsliga människor så utgick de ifrån att de kungliga, makthavarna, kändisarna var de man skulle fråga. Det var naturligtvis hos dem de skulle få de bästa svaren. Det var hos dem de skulle finna skatterna. Det var där den nye kungen skulle finnas. En kung som alla de andra i raden. En kung med maktgalenskap, grandios självbild, ständiga kvinnohistorier och totalt oförstående inför vanliga människors liv.”Nåt åt det hållet, blir det bra?
En tanke som slog mig i julas var att det väl inte står nånting om nåt stall i bibeln. Är det inte bara krubban som omnämns? Jesus kan ju lika gärna vara född utomhus. Och när stjärntydarna kom så stannade stjärnan över huset, det kan väl ha varit ett vanligt hus för människor, inte djur?Nåja, det spelar ingen större roll, inte för mig iallafall, jag har aldrig hakat upp mig på såna där detaljer, men det finns säkert nån som stör sig på det.
Karesuandoherden ovan påpekar med all rätt att stjärnan stannade över ett hus och att stjärntydarna fann modern med barnet där. Det står inget om något stall där.Det stämmer att det faktiskt inte står något om ett stall i julevangeliet heller. Det står bara att hon la barnet i en krubba för det fanns inte plats i härbärget. Nu har jag bara läst den svenska översättningen ikväll, min grekiska börjar bli lite rostig så jag tar mig inte igenom utan lite hjälp numera. Men jag har svårt att tro att det ska finnas något ytterligare ord med i orginaltexten.Man behöver inte störa sig på detaljerna. Det är mest de bokstavstrogna ateisterna som gör det. Men det är intressant hur vi bygger upp ett scenario av de detaljer vi har. Vi vet ju faktiskt inget om Jesus föddes inomhus eller utomhus bara hur hans babysitter var beskaffad.Men det är ju så vår hjärna fungerar. Därför är det bra att få ändra spår ibland. Den nya bibelöversättningen t ex fungerade så för mig. Det kom nya ord och därmed nya djup.
Intressant fråga, jag har nog tyvärr inte så mycket att komma med vad det gäller det historiska i detta skeende, men om man utgår från huvudpersonernas initiativ och vilka medel man hade att följa upp sina iniativ kan man nog få till en spännande predikan. Självklart tog Herodes till sitt initiativ eftersom han inte visste, men fruktade för sin ställning. Han kanske hade för svag auktoritet för sin position, eller kände sig föraktad av både sina överordnade och såg ett gyllene tillfälle att visa vad han gick för, de olika räddarna av Josef, Maria och Jesus måste hela tiden varit ett steg före i sina initiativ för att föra familjen i säkerhet. Vad ledde dem, hur kunde de hålla sig undan..?..det här kan nog bli en thriller.. : )
Herodes som i historieböckerna kallas ”den store” var ingen trevlig bekanskap. Hans ursprung var inte rent judiskt, utan kom ur grupper som hade judisk tro men inte judisk etnicitet. Hans far och farfar hade manövrerat sig fram till ättens ställning. Herodes var en skicklig politiker och sågs som en lämplig lydkonung under Rom. Men han accepterades aldrig av folket och hans många goda verk överskuggades av hans enorma vrede. Massavrättningar och lönnmord hörde till vanligheterna. Den gamla adeln utrotade han. Han var sjukligt misstänksam och ingen gick säker. Han lät avrätta Mariamne sin hustru i ett sina tio äktenskap. Han hade många barn, men flera av hans söner mördades på faderns order…Han hade all anledning att frukta…Flykten till Egypten ligger i dunkel. Men det fanns kanske människosmuglare då också…Men just att granska initiativen och maktförhållandena är en spännande infallsvinkel… Inte självklar given och förväntad utläggning… Gott!
Det mystiska är ju att man varje jul och påsk upptäcker nåt nytt i de berättelser man hört så många gånger. För mig, som oftast är med i/har hand om både julspel och påskvandring så bli det ju extra mycket av berättelserna, men de verkar vara outtömliga på visdom och nya vinklar.
Jo, det är ju så att det alltid är någon liten ny detalj eller ett spår man inte tänkt på tidigare…
Visste du förresten att den gamla Kejsarfamiljen i Etiopien ansåg sig härstamma från förbindelsen mellan Kung Salomo och Drottningen av saba? Det var inte för intet somKejsaren. Eller Negus Negi som var titeln (Konungarnas Konung). Också bar namnetLejonet av Juda.
När du säger det så minns jag. Men det var inget jag hade aktuellt i huvudet. Spännande historia.
När jag nu till sist hittat tillbaka till din blogg via min bror Einar, så kan jag inte låta bli att kommentera denna berättelse, som alltid fascinerat mig. Jag förstår helt enkelt inte varför de svenska bibelöversättarna har sådana problem med ”de vise männen” som de hette i 1917 års översättning, och varför man valt att reducera dem till ”stjärntydare” i den nya.i den grekiska texten står det faktiskt μάγοι och ingenting annat; dvs zoroastriska präster. I de engelska översättningarna King James Version och även New International Version får de faktiskt vara just mager. Själva berättelsens poäng är ju att det var hedningar som fann Jesusbarnet. Nå, du har givetvis ingen nytta av denna kommentar i efterhand…Jag skrev lite om detta i ett annat sammanhang på min blogg:http://carl-jacobson.blogspot.com/search/label/magi%20och%20divination
Predikan är hållen. Men faktiskt så utgick jag från att de var hedningar… De var på intet vis bekanta med den judiska läran. Hade de varit det hade de inte lika självklart stegat upp till Herodes i hans palats…Men tack för dina tankar!
Hej Kyrksyster!Jag är lite efter men det här med De Vise Männen är så spännande! Vill gärna ge dig ett bidrag från den austrliensiske atronomen och bibelforskaren Barry Setterfield. http://helenesturefelt.blogspot.com/2011/01/de-tre-vise-mannen.htmlLikaså har jag försökt ägna mig åt Drottningen av Saba. Hoppas det gick bra för dig att berättaa om barnen. Om du har lust, så har jag även ett inlägg om henne på min lilla religionsdialogblogg..Hälsning från en annan kyrksyster i Karlskrona, Helene Sturefelt!
Oj, förlåt mina stavfel.. halkar på tangenterna… Barry Setterfield är alltså astronom och jag menade ”berätta för barnen”. Isigt idag…HS
Har läst lite i din blogg.Det blev en ”stjärn”berättelse på kvällen också.