Snällhet på gott och ont

Snällhet debatteras i kommentarerna.

”Kungen är en snäll person” säger någon. ”Korna är också snälla” replikerar någon annan. En tredje drar upp betydligt allvarligare saker:

I ett tidigare inlägg skrev du att kungens liv är allmän egendom. Då borde väl ditt liv också vara det eftersom du vigt det åt en ännu större kung? Fast det är klart… Jesus ska väl inte betraktas som kung han heller. Han umgicks ju också med kriminella. Hans förfader David borde så klart ha abdikerat han med (Bat-Seba och allt det där).

Mitt svar:

”Mitt liv har jag vigt åt Gud. Han äger det. Jag är Kristi och hans församlings tjänare. I mina löften har jag lovat att stå på de små och svagas sida. Inte på maktens. Inte på rika och arroganta människors sida.
Kungen är folkets egendom enligt det statsskick vi har. Han och hans familj ska leva ett ställföreträdande liv. Därför är det allas angelägenhet vem han är gift med, vem han får barn med, hur han lever och hur han dör. Allt sådant som för oss andra är privatliv är i hans fall statsangelägenheter. Han har en privat sfär – men den är inom Drottningsholmsvåningens väggar eller på Solliden. Vad han gör när andra ser honom är inte privat. Han är aldrig privat på en privat fest.

Det är inte jag heller. Mitt privatliv kan granskas och dömas av domkapitlet. Men jag är inte folkets egendom.

Jesus umgicks med horor och tullindrivare. Men han låg inte med hororna, han köpslog inte med tullindrivarna. Han gav dem en ny chans.
Kung David var inte alltid ett dygdemönster. Därför blev han tillrättavisad av Natan och fick göra bot.

Förlåtelse finns alltid för den som ångrar sig och gör upp med sin synd. Men att ha en allmän överslätande syn på överträdelser är inte biblisk ordning. Att låta människor fortsätta på fel väg är inte heller kristligt.
Det gäller en kung som ställer till det likaväl som depraverade präster!”

 
Snällhet har en farlig sida. Men det finns i vår kultur en slags överseende med förövare och maktmänniskor, medan man anklagar deras offer för att inte vara förstående nog. Det blir tydligt i den kyrkliga världen, men också när det gäller kungafamiljen. Men fenomenet finns överallt.
 
Det är en snällhet som gränsar till bekvämlighet. En snällhet som ställer kraven på alla utom en själv. Det är enklare att kräva av offret att vara förlåtande än att ställa förövaren till svars. Offret är i regel mer medgörlig och i underläge. Det är enklare att skjuta budbäraren än att ta till orda mot makthavaren.
 
Förlåtelse finns alltid för den som är botfärdig. Men det är inte att förlåta att låta någon fortsätta på fel väg. Förlåtelsen finns inte i att skyla över och mörka, förlåtelsen finns bara i att allt kommer fram och ångras. Bara då kan det bli en nystart!
 
I Leastadianien fanns en tumregel: ”Det som syndats offentligt, ska offentligt bekännas och avlösas. Men det ingen vet om är det bättre att bekänna  enskilt”.
 
Saker som cirkulerar i massmedia måste offentligt utredas. Det bara är så. Saker där andra är inblandade måste också göras upp med den personen eller offentligt. Det duger inte att gå till prästen och bikta att man förstört livet för någon, om man inte vill räta upp saken. Det duger inte att enskilt bikta saker som hela landet spekulerar om.
 
Det gäller för kyrkans folk och för offentliga personer.
 
 

Annonser
Publicerat i kyrklig debatt, monarkin | 27 kommentarer

Vilka av er begärde inträde idag?

Skrev förra veckan om att det inte hjälper att förfasa sig över problemen i Svenska kyrkan. Det enda som hjälper är att ta ansvar och försöka förändra.

Så jag föreslog er som gått ur att stå på kö för inträde idag. Och er som är medlemmar att ta kontakt med kyrkopolitiker och församlingsanställda och fråga vad ni kan bidra med!

Skulle vara roligt att höra hur det gick!

Publicerat i kyrklig debatt | 8 kommentarer

Kungligt, pinsamt och patetiskt

Det vrider sig inom mig när jag läser TT:s intervju med kungen.

Nu förnekar han det som han halvt erkände när han vände blad.

Han säger att det är så många människor som vistas på sådana klubbar så det är väl inte lätt för folk att komma ihåg vilka som var där. Men hallå, om Sveriges kung dyker upp i ett sammanhang lär man nog komma ihåg det och inte blanda ihop det med andra besökare! Och hur vet han hur mycket folk som är där… om han inte själv varit med?

Varför förneka nu, när han och hovet halvt har tillstått förut?

Varför ta sånt avstånd från Anders Lettström… om han bara agerat obetänksamt? Varför måste denne man ta så mycket kritik, så mycket skuld? Obegripligt om det inte är för att rädda kungen!

Bli vänner igen inför döden? Hur patetisk får man bli? Vilka filmer har kungen snöat in på? Tror han att det är en hjältesaga och att han är kung Arthur?

Kungen tror att han kan förneka sig fri. Kanske lyckas han. Kanske blåser det över. Men folkets respekt har han förlorat. Folkets lojalitet med monarkin likaså. Om han inte abdikerar kör han sin ätts privilegier till en avgörande punkt. Ingen monark kan i modern tid regera utan folkets stöd.

För min del får det gärna sluta med republik. Men rojalisterna borde inse allvaret och kräva kungens abdikation.

Publicerat i monarkin | Märkt , | 24 kommentarer

Det blåser…

inte bara kring kungen utan även ute just nu.

Vita gäss på fjärden.

Jag har varit ledig några dagar, men nu ska jag snart åka iväg. Det är när jag blir ledig några dar i sträck och hinner gå ner i varv som jag inser hur tufft jag har det egentligen. Det är tuffa arbetsvillkor och långa resor.

 

Publicerat i monarkin | 2 kommentarer

Kungen/kyrkan? Ett val?

Eller samma elände?

Diskussionen finns i ett tidigare inlägg.

Under flera år har jag om och om igen tagit upp bekymret med sexuella trakasserier och övergrepp inom kyrkan. Många andra har också försökt fästa blicken mot detta. Inte minst Seglora smedja. Men frågan är inte intressant i media särskilt länge. Två dar så var frågan en ”icke-fråga”.

Ärkebiskopen chattade. Det var förutsägbara frågor och svar. Frågor av mer utmanande karaktär – som jag vet ställdes – släpptes inte fram. Ärkebiskopen ska syna alla fall som varit uppe i domkapitlen de senaste 11 åren. Men bara de som domkapitlen skickar in till honom.

Jag har försett AB med tips om fall som inte lär granskas.De där man dömt offret och inte förövaren. Inte en reaktion från Aftonbladet. Inte ens ett mail med ”tack för tipset”. Så ute är frågan.

Så ute är frågan att Helle Kleins debattartikel i ämnet inte ens låg på webblöpet den dag den publicerades.

 

Jag skriver också om kungen och monarkin. Det har också varit ett återkommande ämne. Jag har tagit upp principiella frågor kring monarkin som statsskick. Men också om risken med en statschef som kompromitterar sig och därmed skapar risker. Just nu är den frågan med på tidningarnas webblöp, men den kommer också att dö ut om inte nya saker tillkommer.

Så fungerar media.

Jag väger inte och mäter inte elände. Jag skriver. För mig är det inte relevant att ställa kungens beteende i jämförelse med urspårade prästers. Det handlar inte om samma sak. Kungens omoral är inte brottslig, det är däremot de prästers som förgriper sig. Prästers övertramp hotar inte rikets säkerhet, det gör kungens. Det går inte att jämföra.

Men det bekymrar mig lika mycket om man inte går till botten med händelserna kring kungen som om man inte gör det omkring övergrepp i kyrkan.

Sen måste det sägas att det handlar om ett fåtal präster, enstaka ungdoms- och barnledare. Försvinnande få bland mängden av seriösa, goda och hårt arbetande kyrkoarbetare. Men det är illa nog ändå, för det borde inte vara någon.

Till sist så är det inget som blir bättre av att gå ur kyrkan och förfasa sig. Engagera er istället och gör skillnad!

Publicerat i monarkin | 14 kommentarer

Varför går vissa månader inte att exportera?

Mitt första försök att exportera slutade i att bara en tredjedel av inläggen följde med. Jag tänkte då att 4 månader var för stora bitar, så jag raderade och gjorde om den långa proceduren med bara två månader i taget. Varje gång ett mail som påstod att importen lyckats. Men av 1098 inlägg kom inte mer 689 med den här gången…

Jag gjorde stickprov och fann t ex månaden september 2008 inte alls var med. Jag försökte improtera bara den månaden. Mailet kom, men inte inläggen. Det var många bilder där ok, prövade då en månad med bara ett fåtal inlägg och utan bilder. Mailet kom, men inte inläggen.

Vad gör jag för fel? Vad är det för fel på de månader som inte kommer med?

193 kB är väl mindre än 15MB eller…? Det går ju inte att exportera mindre än en månad i taget…

Publicerat i Uncategorized | 18 kommentarer

Storm? Närmast tornado och stor förödelse i kungahuset!

Endast 44 % vill ha kungen kvar. Det finns många sidor av den siffran.

Kung Carl XVI Gustafs personliga popularitet har ramlat ihop som ett korthus. Visserligen har den gått upp och ner under hela hans levnad. Men den brist på förtroende han nu befinner sig i är något nytt.

Åsikterna är många. ”Lämna hans privatliv ifred!” anser några. Andra ser att hans privatliv är allmän egendom och därför kan det inte lämnas ifred. En del tycker inte det är ett problem, andra menar att det är ett problem att en utvald familj på grund av sitt blod ska gifta sig, få barn o s v i full offentlighet och som allas engelägenhet.

”Det är bara elakt skvaller” vill några hålla fast vid. Det är det nog inte. Men även om det bara vore skvaller så har det tystats ner och mörklagts på ett sådant vis att bara det är allvarligt.

”Han får väl umgås med vem han vill” hörs det från några håll. Andra inser risken med att kungen har direkta eller indirekta kontakter med kriminella organisationer.

Men… monarkin som sådan diskuteras inte. Men det hör ju till bilden att det just är statsskicket som gör allt detta så komplicerat…

Publicerat i monarkin | 37 kommentarer

Så fort blir en fråga "dagen efter"!

Två dar eller något sådant har opinionen varit stark för att göra upp med sexövergreppen i den kyrkliga världen. Men idag överskuggas det totalt av andra nyheter.

Aftonbladet som säger sig ha gjort krafttag har inget i sin webblöpsedel. Helle Kleins debattartikel hade jag inte fått läsa om inte Seglora smedja hade haft länk till den.

Återstår att se om Ärkebiskopen kommer att göra skillnad eller om det blir något kosmetiskt och sen fortsätter det som vanligt?!

Publicerat i kyrklig debatt, monarkin | 18 kommentarer

Nu måste jag sova… men scrolla… sprid…

Ta ansvar för kyrkan!

Vi hörs!

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Hjälp mig att ta ansvar för Svenska kyrkan! Skapa opinion!

Svenska kyrkan är i kris. Det är ingen hemlighet. Det finns ingen anledning att hymla om det. Ni som följt min blogg vet att jag är ärlig om kyrkans problem. Men jag berättar också om det positiva, om det goda, det som lyfter och helar människor.

Allt finns i kyrkan. För kyrkan består av människor och människor är som dom är. Vi är på gott och ont!

Sista dagarnas tidningsskriverier har fokuserat på sexuella övergrepp. Jag har försökt fästa uppmärksamhet på detta problem inom kyrkan under flera år. Men visst… 15 minuters uppmärksamhet… sen är allt som vanligt.

Förövarna är ytterst få. Nån promille. Men det är ändå alldelse för många.

Jag har skrikit mig hes i bloggvärlden över hur små, större och stora övergrepp hanteras.

Nu skriver tidningarna. Kommer det att hjälpa? Det beror på er!

Det är nu det avgörs. Det är nu Svenska kyrkans framtid står på gungbrädan.

Den vanliga mentaliteten i Sverige är att förfasa sig och ta avstånd. Därför har alla föreningar, alla politiska partier, miljörörelsen m fl samma problem som kyrkan. Ingen vill ta ansvar för man gillar inte alla de andra och man vill inte få kritik själv och det är mycket lättare att bara gnälla.

Men… tidigt i morgon kvitterar jag ut en buss och ska köra en resa… sånt får man oxå göra i mitt yrke… sen är jag ledig några dar…

 

Men låt säga på tisdag…

Tänk om det då är kö till pastorsexpeditionerna för att begära inträde! Kö av alla som vill engagera sig! Kö i telefon till gruppledarna i kyrkofullmäktige för att få vara med!

Men… jag vet att du säger att du inte tror på den konstige guden. Nä, förmodligen tror inte jag heller på den gud du inte tror på. Men när jag tänker och maler ner trosbekännelsen till ett minimum så tror jag att minsta gemensamma nämnare är:

”Jag tror att det kan finnas en Gud som blev människa för att ge oss en chans. Jag vill pröva om det är så och om jag kan vara till nytta.”

Det räcker.

Publicerat i kyrklig debatt | 28 kommentarer