Snällhet på gott och ont

Snällhet debatteras i kommentarerna.

”Kungen är en snäll person” säger någon. ”Korna är också snälla” replikerar någon annan. En tredje drar upp betydligt allvarligare saker:

I ett tidigare inlägg skrev du att kungens liv är allmän egendom. Då borde väl ditt liv också vara det eftersom du vigt det åt en ännu större kung? Fast det är klart… Jesus ska väl inte betraktas som kung han heller. Han umgicks ju också med kriminella. Hans förfader David borde så klart ha abdikerat han med (Bat-Seba och allt det där).

Mitt svar:

”Mitt liv har jag vigt åt Gud. Han äger det. Jag är Kristi och hans församlings tjänare. I mina löften har jag lovat att stå på de små och svagas sida. Inte på maktens. Inte på rika och arroganta människors sida.
Kungen är folkets egendom enligt det statsskick vi har. Han och hans familj ska leva ett ställföreträdande liv. Därför är det allas angelägenhet vem han är gift med, vem han får barn med, hur han lever och hur han dör. Allt sådant som för oss andra är privatliv är i hans fall statsangelägenheter. Han har en privat sfär – men den är inom Drottningsholmsvåningens väggar eller på Solliden. Vad han gör när andra ser honom är inte privat. Han är aldrig privat på en privat fest.

Det är inte jag heller. Mitt privatliv kan granskas och dömas av domkapitlet. Men jag är inte folkets egendom.

Jesus umgicks med horor och tullindrivare. Men han låg inte med hororna, han köpslog inte med tullindrivarna. Han gav dem en ny chans.
Kung David var inte alltid ett dygdemönster. Därför blev han tillrättavisad av Natan och fick göra bot.

Förlåtelse finns alltid för den som ångrar sig och gör upp med sin synd. Men att ha en allmän överslätande syn på överträdelser är inte biblisk ordning. Att låta människor fortsätta på fel väg är inte heller kristligt.
Det gäller en kung som ställer till det likaväl som depraverade präster!”

 
Snällhet har en farlig sida. Men det finns i vår kultur en slags överseende med förövare och maktmänniskor, medan man anklagar deras offer för att inte vara förstående nog. Det blir tydligt i den kyrkliga världen, men också när det gäller kungafamiljen. Men fenomenet finns överallt.
 
Det är en snällhet som gränsar till bekvämlighet. En snällhet som ställer kraven på alla utom en själv. Det är enklare att kräva av offret att vara förlåtande än att ställa förövaren till svars. Offret är i regel mer medgörlig och i underläge. Det är enklare att skjuta budbäraren än att ta till orda mot makthavaren.
 
Förlåtelse finns alltid för den som är botfärdig. Men det är inte att förlåta att låta någon fortsätta på fel väg. Förlåtelsen finns inte i att skyla över och mörka, förlåtelsen finns bara i att allt kommer fram och ångras. Bara då kan det bli en nystart!
 
I Leastadianien fanns en tumregel: ”Det som syndats offentligt, ska offentligt bekännas och avlösas. Men det ingen vet om är det bättre att bekänna  enskilt”.
 
Saker som cirkulerar i massmedia måste offentligt utredas. Det bara är så. Saker där andra är inblandade måste också göras upp med den personen eller offentligt. Det duger inte att gå till prästen och bikta att man förstört livet för någon, om man inte vill räta upp saken. Det duger inte att enskilt bikta saker som hela landet spekulerar om.
 
Det gäller för kyrkans folk och för offentliga personer.
 
 

Det här inlägget postades i kyrklig debatt, monarkin. Bokmärk permalänken.

27 kommentarer till Snällhet på gott och ont

  1. HEMIMAMMA skriver:

    Självklar hemitumme och detta var en av de bästa texter du skrivit enligt mig. Jag hoppas få se den på din blogg på WP…Hemikram

  2. vally skriver:

    Min konung är kristen. Ingen är felfri.1946 stod jag med mina föräldrar utanför Storan i Göteborg. Det var den sista april och chalmerskortegen rullade förbi. En prins var född. De hade fått med det.Vilket jubel.

    • kyrksyster skriver:

      Någon gång på sextitalet körde min far vår Ford Cortina på Borgholms gator. Vi hamnade bakom en jeep med några ynglingar som verkade äga världen. Mycket irriterande.Då utbrast min mor: ” Men hjälp. det är ju kronprinsen!”Det var mycket riktigt den dåvarande kronprinsen bakom ratten, och två av hans vänner på flaket. De rökte och kastade fimpar, pekade finger och flinade… ”ägde” skulle ungdomar idag säga… Det var ingen trevlig syn.Men under åren som gått har jag trots allt trott att kungen är en hederlig karl. Det verkar inte vara så. Då kommer minnesbilden tillbaka. Vilka var grabbarna på flaket?

  3. Stig skriver:

    Jag är inte troende utan ateist och humanist. Men jag delar dina åsikter ovan. Det går inte att säga att kungen är privat på sina privata fester och då skulle få bete sig hur som helst. Inte Reinfeldt heller..Och kyrkans överhuvud kan inte vara otrogen sin fru. Eller beställa kaffeflickor. Eller gå på stripklubbar. Eller titta på andras sexlekar. Det går bara inte. För har han inget förtroende kvar. Och förtroende är det enda hans position bygger på. När den är borta (vilket nu har skett delvis) – då finns inget kvar.

  4. vally skriver:

    I går var Sahlin Juholts kaffeflicka. 😉

  5. Berlusconi skriver:

    Snäll ses idag ofta som lika med dum, eftergiven, bortkommen. För _mjuk_ alltså: en riktig man tar inte et steg åt sidan för att det ska flyta på, kör inte försiktigt, avbryter hellre än lyssnar – det är klichébilden av hur en stark person uppträder idag, särskilt män. Men det är bara en bild: i lägen där folk verkligen har något att förlora uppträder de inte som Rambo, det gör varken Dolph Lundgren eller Alex Schulman inför sina chefer etc..För journalisterna är det lätt att le i mjugg åt kungen eller åt andra som hamnat i fokus för olika kampanjer. och sedan låta den känslan få uttryck i det man skriver, eftersom journalistens/krönikörens sanning idag aldrig prövas hårt, inte ens behöver ha fasta konturer över tid; murvlarna är aldrig själva påpassade. Vilket kungen eller andra personer med någon sorts status däremot är hela tiden.

    • kyrksyster skriver:

      Naturligtvis granskas journalister. Det är inte ovanligt att granskningsnämnden dömer tidningar eller andra medier. Det finns mycket tydliga regler om vad som gäller.Men makthavare och offentliga personer måste finna sig i att de granskas hårt. Skulle vi rucka på det vore snart rättslösheten ett faktum. Sen är det väl olika grader på vad folk kan tillåtas. Jag anser t ex att Mona Sahlin pressades för hårt i Toblerone-affären. Det skulle räckt med den avbön hon gjorde.Likaså har jag lite svårt att förstå varför Leila Freivalds fick avgå efter att ha köpt sin hyresrätt när den blev bostadsrätt – när Göran Persson utnyttjar RUT-avdraget? Man kan ha principiella invändningar mot beslut och reformer, men varför ska den ene avstå och betala ur egen plånbok men inte den andre?Personer med makt har privilegier och höga löner. De har detta för att de granskas, för att de aldrig är privata, alltid har ansvar och egentligen aldrig lediga. Ska man plötsligt kräva att de ska ha samma rätt till privatliv som andra – varför ska de då ha de löner de har?

  6. Anders H skriver:

    Förtydligande från min sida: Jag förespråkar inte någon snällhetskultur där man tittar bort när felaktigheter begås men all granskning måste vara relevant. I kungens fall handlar anklagelserna inte om hans ämbetsutövning eller offentliga verksamhet. Vidare är anklagelserna helt ostyrkta. De kommer från människor som själva har en omvittnat dålig moral. Frågan om trovärdighet ska i första rummet riktas mot dem. För det tredje är det här drevet ett fult försök att kringgå grundlagens regler om successionen och straffimmuniteten. Kungen har inte syndat i offentligheten och har alltså ingen skyldighet att avlägga någon offentlig bikt. Hans tillkortakommanden som enskild människa undandrar sig allmänhetens granskning. Idén att han är skyldig att leva i en helt transparent dockskåpstillvaro saknar stöd i grundlagen. Det är skillnad på person och ämbete även om ämbetet är förbehållet en viss person. Det har hänt att monarker förbrukat sitt förtroende men man måste se till proportionerna innan man börjar gasta om abdikation. Politiker är lättare utbytbara än kungen (som är mer som en familjemedlem för folket) men tidigare drev mot flera ministrar har också saknat proportioner. Vi vill att våra ledare ska leva oförvitliga liv ”åt oss”. Vi borde fundera mer över var vi själva brister. Jag skräms av att journalister ges makt att brännmärka folk för livet p.g.a. gamla försyndelser: haschrökning, svartjobb, muntliga grodor etc. Lag och moraliska principer är viktiga, absolut, men här finns behov av en mer kristlig förlåtande och framåtblickande inställning. Jesu rättfärdighet betyder mer för mig än Carl XVI Gustafs eller Fredrik Reinfeldts. På kungen och statsministern har jag andra förväntningar.Tack för ordet. Beklagar att det blev så långt.

    • kyrksyster skriver:

      Längden på din kommentar är helt ok.En människa som en gång begått en omoralisk handling minskar sin trovärdighet. Det kan vi vara helt överens om. De kriminella som lägger fram bevis är inga fjunungar precis. Men det finns ingen automatik i att de skulle ljuga.Anders Lettströms agerande avslöjar ju att något finns det. Han skulle naturligtvis inte tagit de kontakter han gjort om det inte funnits situationer där bilder skulle kunnat tas. Om kungen aldrig vistats i olämpliga lokaler eller i olämpligt sällskap skulle väl alla i ”kungagänget” bara ryckt på axlarna?Nu offras han. Men frågan är vems ärenden han gick?Kungen är enbart privat inom sina egna väggar. Har han vistats i olämpliga lokaler och i olämpliga sällskap, har han utsatt sig för risken att bli utpressad, har han ljugit – då har han begått handlingar som många sett och känner till. Vittnena verkar ju bli allt fler.Politikers privatliv saknar relevans för deras maktutövande. Visserligen skrivs det i tidningarna om skilsmässor och annat. Men deras familjer är inte en del av deras ämbeten. De har inte makt i kraft av sitt blod – utan av sin kompetens och folkets stöd. De kan avsättas vid nästa val.Monarkin bygger på blodet. Därför blir monarkens familjeliv offentligt. Därför blir hans barn rikets egendom. Därför blir han ansiktet utåt. Han representerar oss alla inför världen. Helt orimligt, ja… men det är monarkins villkor.Hans personliga tillkortakommande inom hemmets väggar behöver vi inte veta. Men hans snedsteg som andra observerat är något helt annat. Hans gamla grodor har förlåtits varenda gång. Men det här har en helt annan dignitet.

  7. vally skriver:

    Så olka vi är, vi människor.Så kusligt, att en del är så fördömande. Jag är så himla ledsen.Citat från A:…en mer kristlig förlåtande och framårblickande inställning…Varmt tack för de orden.Kära syster. Där måste vi väl ändå vara överens.

    • kyrksyster skriver:

      Det finns förlåtelse. Ingen synd är värre än den kan förlåtas. Men det är inte att förlåta att sopa under mattan, lägga locket på och be de som utsatts, vet och lider att vara tysta. Förlåtelse är inte att få fortsätta på samma väg.Men när ångern finns där, viljan att göra upp med det förflutna, ställa till rätta så långt som är möjligt – då är nåden oändlig.

  8. Civilisten skriver:

    Något som ofta sägs i kristna kretsar är, att vi kristna ska var toleranta mot syndare, men intoleranta mot synden.Jag har gjort en annan iakttagelse, som det aldrig talas om. Graden av tolerans gentemot syndaren beror på VEM syndaren är.

    • kyrksyster skriver:

      Där tar du upp något viktigt!För visst är det så. Det beror helt på vilket beroendeförhållande man står i… hur rädd man är… vem man vill förstå… och liknande saker…

  9. vally skriver:

    De ev synder en människa begår tycker jag att hon får svara för själv.Det har inte andra med att göra.Jag talar om synd och inte om brott, som kan skada någon..Har vår kung varit otrogen är det en sak mellan honom och hans hustru.

    • kyrksyster skriver:

      Hans omoral är en sak mellan dem. Samtidigt så är hans äktenskap en statsangelägenhet… Det är inte så enkelt… Silvias sits är inte heller så enkel… Hon kan inte bara sparka ut honom…Men det är inte kungens eventuella älskarinnor som är det riktigt problematiska. Det allvarligaste är om han satt sig i situationer som kan leda till utpressning… Lettströms agerande signalerar ju trots allt om att det finns situationer man är rädda för finns på bild… det har ju ändå lett till att kriminella påstår sig ha bevis o s v…

  10. Törnråza skriver:

    Man kan inte få lov förfölja och hetsa mot en person enbart på rykten.Kung eller ej….Denna gång är det inte kungen som är problemet utan den blodtörstiga pöbeln.

    • kyrksyster skriver:

      Det är inte enbart rykten. Det finns vittnen som varit med, sett saker…Anders Lettström skulle inte agerat som han gjorde om det inte funnits situationer som om de fanns på bild skulle vara mycket pinsamma för kungen. Oavsett om bilderna finns eller ej så avslöjar Lettströms initiativ att det ligger något i ”ryktena”.Om kungens avvisande och förnekande betyder att han aldrig varit i värre situationer än klädd i badbyxor på Sollidens strand i familjens sällskap… eller på en varitéklubb i Paris i sin ungdom… så varför skulle då någon av hans vänner brytt sig? Det hade väl bara varit att skaka på huvudet… eller? Inte skulle man behövt kontakta kriminella för att köpa loss bilder?

  11. nya tant lila skriver:

    Jag blir mer och mer iririterad av att höra reaktionerna i den här historien.Läs boken! Den skildrar en dekadent livsstil med kaffeflickor som anlitas, som kommer nakna iklädda bara pälsar, folk som badar i chamgagne. Är detta en kvinnosyn som landets överhuvud ska ha? Och hans drottning lär ju vara urbra på snuskvisor, som sagt.Neej, nog är vi värda mer i det här landet än att hånas med att våra pengar går till sådant här översitteri, för det är just vad det är.Gräddfilsfolk!Detta handlar inte om synder och förlåtelse utan om en total överlägsenhet över vanliga Svenssons.Folket som gör precis som det passar bakom kulisserna!Men inte kan man spotta på heliga kor!!!

  12. rdb skriver:

    PANG !

  13. Törnråza skriver:

    När jag hörde det inspelade bandet med Lettström…Så lät det mer som att han själv inte var säker på att det fanns bilder på något som kunde vara opassande, på honom själv eller någon annan.Hade det funnits något känsligt så hade han säkert gjort upp i godo.Vittnen som ska komma ihåg sånt som skedde för 20 år sen, nä inte så troligt.Och det det gäller är, om kungen varit på ett ställe med nakna flickor, inget som är olagligt vad jag vet.Det härr låter mer som dom som hetsade mot Jesus i mina ögon.

    • kyrksyster skriver:

      Bilderna kanske inte finns eller om de finns kan de vara manipulerade. Men situatuioner har det väl funnits, varför skulle de vara så oroliga annars att de måste anlita kriminella? Om kungen aldrig varit i några olämpliga situationer hade det ju bara varit attd ementerat i höstas, eller tigit hela vägen. Men nu har han delvis medgivit i höstas, sen jagar hans kompis efter bilder… först sen kommer det dementi… Märkligt!Jag kommer inte ihåg vad jag åt till middag för en vecka sen. Men när jag såg den dåvarande kronprinsen och hans klompisar på sextiotalet – det minns jag som igår! Man glömmer inte om man träffat på kungen.

  14. vally skriver:

    Att det får kallas bok.

  15. Kao skriver:

    Mycket bra och tydligt skrivet.Snällheten är farlig när den går till mesighet och att inte ta ansvar för det man ser ske framför ögonen, då man har ett slags överseende med en som begått ett moraliskt / fysiskt fel och struntar i offrets känslor. Det är heller inget ovanligt.Ha en bra dag i denna underbara försommar :-)Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s