Hjälp mig att ta ansvar för Svenska kyrkan! Skapa opinion!

Svenska kyrkan är i kris. Det är ingen hemlighet. Det finns ingen anledning att hymla om det. Ni som följt min blogg vet att jag är ärlig om kyrkans problem. Men jag berättar också om det positiva, om det goda, det som lyfter och helar människor.

Allt finns i kyrkan. För kyrkan består av människor och människor är som dom är. Vi är på gott och ont!

Sista dagarnas tidningsskriverier har fokuserat på sexuella övergrepp. Jag har försökt fästa uppmärksamhet på detta problem inom kyrkan under flera år. Men visst… 15 minuters uppmärksamhet… sen är allt som vanligt.

Förövarna är ytterst få. Nån promille. Men det är ändå alldelse för många.

Jag har skrikit mig hes i bloggvärlden över hur små, större och stora övergrepp hanteras.

Nu skriver tidningarna. Kommer det att hjälpa? Det beror på er!

Det är nu det avgörs. Det är nu Svenska kyrkans framtid står på gungbrädan.

Den vanliga mentaliteten i Sverige är att förfasa sig och ta avstånd. Därför har alla föreningar, alla politiska partier, miljörörelsen m fl samma problem som kyrkan. Ingen vill ta ansvar för man gillar inte alla de andra och man vill inte få kritik själv och det är mycket lättare att bara gnälla.

Men… tidigt i morgon kvitterar jag ut en buss och ska köra en resa… sånt får man oxå göra i mitt yrke… sen är jag ledig några dar…

 

Men låt säga på tisdag…

Tänk om det då är kö till pastorsexpeditionerna för att begära inträde! Kö av alla som vill engagera sig! Kö i telefon till gruppledarna i kyrkofullmäktige för att få vara med!

Men… jag vet att du säger att du inte tror på den konstige guden. Nä, förmodligen tror inte jag heller på den gud du inte tror på. Men när jag tänker och maler ner trosbekännelsen till ett minimum så tror jag att minsta gemensamma nämnare är:

”Jag tror att det kan finnas en Gud som blev människa för att ge oss en chans. Jag vill pröva om det är så och om jag kan vara till nytta.”

Det räcker.

Det här inlägget postades i kyrklig debatt. Bokmärk permalänken.

28 kommentarer till Hjälp mig att ta ansvar för Svenska kyrkan! Skapa opinion!

  1. Maria de Suède skriver:

    Jag gàr ju i Svenska kyrkan i Paris… Men du fàr gärna berätta vad man kan göra som utlandssvensk…

    • kyrksyster skriver:

      Du kan tala med folk i församlingen. Nu vet jag att folk ofta har lättare att engagera sig i utlandskyrkan, tar mer för givet att man får hjälpa till med ett och annat. Försök uppmuntra folk att ta med sig det när de lämnar Rue de Mederic för Sverige… Det skulle vara till stor hjälp!!

  2. Maria de Suède skriver:

    Dà ska jag göra det! 9; rue de Médéric nästa anhalt…

  3. Kao skriver:

    Det tråkiga är ju att barn och ungdomar och yngre vuxna idag inte fått höra något positivt om Gud och Jesus. OM de fått höra nåt alls.Det har bara setts som löjeväckande. Barnen uppfostras till att ta avstånd och skratta åt det hela. Tyvärr.Det är inte lätt att tro på något man inte kan känna och se, om man bara hört skit om det. Därför behövs en ny mission. Jag kan åka med dej om du vill.Kao

    • kyrksyster skriver:

      Kunskapsbristen är enorm. Det är ett bekymmer. Läroböcker som inte är sakliga och tidningar som bara skriver om problemen. Visst blir det en skev bild!Det hade varit kul om du varit med idag. Men lite långt från dina trakter…

  4. Civilisten skriver:

    Du har så rätt! Ingen vill ta ansvar och engagera sig, men alla kan tala om hur det egentligen bör vara. Det gäller stort som smått. Näst intill omöjligt att få folk till en så enkel sak om en bostadsrättsföreningsstyrelse. Folk vill bara bo och så kan de tala om vad det är för fel.Jag råkar vara en sån där högljudd jobbig typ som har åsikter, så jag brukar råka ut för att bli invald i styrelser av olka slag. Givetvis har jag suttit i ett Kyrkoråd också, i början på sextio-talet i Kungsholmens församling i Stockholm

    • kyrksyster skriver:

      Alla sammanhang har svårt att få folk att engagera sig. Man är rädd för ansvar och besvär. Yngre människor med barn kan man förstå inte orkar mer än det de ändå gör… men det är ju några år… sen då?

  5. yrvaedret skriver:

    Det är så lätt att förvänta sig att alla andra ska ta ansvar, så slipper man göra det själv.Jag fick oerhörd bra hjälp av en från svenska kyrkan här i stan, tyvärr kan jag inte ge dig benämningen på vad han jobbar med, inte präst iaf.Vi pratade rätt mycket o jag bad om hans nummer. Så, jag ska ringa honom nu, på en gång o höra vad jag kan göra!Kramar och njut av din ledighet, för den är du värd!

  6. Arrami skriver:

    …att kyrkan är i kris beror på att dess ledning tagit avstånd från de principer den skall stå för…och personligen njuter jag av den mediabild som nu tonar fram…kyrkan borde ledas av folk som du, med hjärta och känsla för budskapet…men den leds av egoistiska karriärister och därför förtjänar den att dö bort!Kram.

    • kyrksyster skriver:

      Svenska kyrkan kan dö. Den kanske inte lever 10 år till. Kristi kyrka överlever i någon form.Men… för många är Svenska kyrkan viktig. Trots allt görs det en hel del gott arbete runt om i landet. Men det får ju inga rubriker. Knappt ens i Kyrkans Tidning eller Dagen.Problemen måste bearbetas öppet, någon annan väg finns inte. Samtidigt så leder ju öppenheten till avståndstagande.Men… då borde man ju ta avstånd från idrottsrörelsen… i alla fall friidrotten… efter Patrik Sjögrens avslöjanden. Men så resonerar man inte… eller hur?Ändå kan man tydligt se att det finns inbyggt ett beroende, ett utpressningssystem i idrottsvärlden mellan de unga utövarna och ledare/klubb. Som kan utnyttjas. Ska man då avskaffa och ta avstånd från allt vad idrottsföreningarna åstadkommer? Naturligtvis inte. Men det behövs granskning och öppenhet även där. Om man ska undvika fler tragedier…

  7. Arrami skriver:

    …du ”kristi kyrka” finns i människors hjärtan…det står någonstans att man inte ens kan bygga en bönpall till Gud eftersom han finns överallt…sant och än mer sant är det att egoismen alltid dominerar människor, de offrar lätt en vän på mammons altare och trist nog vinner mammon alltid!

    • kyrksyster skriver:

      Jo, ”Guds rike finns inom er” sa Jesus. Inte behöver tron hela överbyggnaden. Men den kan underlätta om den fungerar.Människan är en fallen varelse. Det blir ju allt tydligare i denna individualismens tidevarv där egoismen hyllas. Du har kusligt rätt.

  8. Arrami skriver:

    …du ”kyrksyster” du vet att jag kanske inte helt delar din tro, men någonstans djupt i mitt hjärta känner jag en djup och ärlig respekt för din tro…du är sann…vilket är sällsynt och därför ger jag dig min djupaste respekt.Synd att inte kyrkan domineras av folk som du…då skulle samtiden se annorlunda ut, den vore vackrare…Kram.

    • kyrksyster skriver:

      Fast ändå… många är som jag… vill som jag…Men vi blir ett problem för kyrkan när en liten klick kan ta makten.Du vet ju vad jag utsattes för. Det hade inte hänt om inte kyrkan varit en så liten spelplan. Ju färre som bryr sig ju mer kan karriäristerna trampa fram.Kyrkan precis som idrottsrörelsen, Röda Korset, Green peace… alla ideburna organisationer riskerar att bli en unken miljö när ett fåtal blir kvar… ett fåtal som ser sin arena…Jag vet inte vad man ska göra. Det är inte bara ett problem för kyrkan. Det är ett enormt samhällsproblem. Allt styrs av en liten grupp av proffs inom politik och föreningsverksamhet. Var finns alla andra?

  9. Arrami skriver:

    …tror inte att många är som du och tro mig jag har stor erfarenhet av politiken och föreningslivet…majoriteten vill ”sko sig” och göra karriär…de ser människor som verktyg för egen framgång och luras, utnyttjar…min bild, min erfarenhet…och tro mig, sann övertygelse bortom egot är extremt sällsynt!

    • kyrksyster skriver:

      Egot styr väl oss alla mer eller mindre. Det är starkt kopplat till självbevarelsedriften. Utan den – Kainsmärket – skulle vi inte överleva särskilt länge. Men för en del är själbevarelsedriften hyfsat normal, men så finns dom som utvecklar cancer i den funktionen och den växer till helt ohämmat. Vår tid gynnar denna tillväxt, hela samhället är cancerframkallande. Cancer kan bli väldigt aggressiv…Förlåt bilden, men den är ganska tydlig för att beskriva vad det är som händer…

  10. Pluppa skriver:

    Jag har ju gått ur kyrkan (som du vet).Så vad kan jag göra?Har inte följt med på din blogg här nu,så jag vet inte riktigt vad allt handlar om här?!Kram/Pluppa

    • kyrksyster skriver:

      Återigen har sexövergrepp och sexuella trakasserier varit på tapeten. Jag har försökt säga att kyrkan inte är hjälpt av att alla går ur och föfasar sig. Precis som i idrottsrörelsen m fl sammanhang lämnar det bara fältet fritt för de mest skumma.Jag försöker säga att det är helt avgörande för kyrkans väg att man tar ansvar, enaggerar sig istället för att sitta på parkett och njuta av att kunna förakta och förfasa sig över andra.Du kan ju alltid gå in igen och engagera dig… eller åtminstone gå in och motivera ditt inträde med att du vill stödja alla dom som arbetar för att kyrkan ska vara en plats där man kan få stöd och inte bli trakasserad.

  11. Civilisten skriver:

    ”Var plåga har sitt skri för sig, men hälsan tiger still.”Så är det, det vanliga vardagslivet och goda arbetet i våra församlingar i så väl Svenska Kyrkan som friförsamlingar och Frälsningsarmé-kårer skrivs det och talas det aldrig om. Men så fort en ”Herrens tjänare” flippar ut blir det ett himla liv, tidningsartiklar och TV-program etc. – och med all rätt – vi ska granskas. Men därifrån till att försöka skapa ett intryck av att Kyrkan till 100% består av penninggalna hycklare, karriärister och sexualdårar är steget långt – för det är faktiskt inte sant.Min erfarenhet är att de flesta är ärliga engagerade människor, som har en tro eller åtminstone försöker tro – det är vid Gud inte så lätt alla gånger. Givetvis misslyckas de ibland, men överlagt utnyttjande av sina medmänniskor tror jag dessbättre är ganska sällsynt. Det finns hycklare och oärliga människor även i Kyrkan. Det finns det överallt, men det är inte så lätt att avslöja dem, man vill ju tro gott om sina medmänniskor. Den allmänt utbredda ”snällismen” i kyrkliga kretsar är mycket farlig. När det är uppenbart att något är fel bör man inskrida – och det med kraft. Kristen fördragsamhet är nog bra, men den får inte drivas så långt att de som behöver skydd lämnas helt skyddslösa. Det är, för att tala ett religiöst språk, en stor synd.

    • kyrksyster skriver:

      Det är ju baksidan av den öppenhet kyrkan faktiskt har – att det blir allmänt känt när något är fel. Och om bara det är intressant för allmänheten blir det ju en konstig sned bild.Snällheten är ett problem, för det blir en snällhet åt fel håll. Man blandar ihop förlåtelse med att låt-gå.

  12. Kao skriver:

    Att tala för Tron och det fina kyrkan gör, är något jag gör så gott som dagligen. Så fort det kommer upp till ytan – och det gör det oftast när det snackas skit om densamma, tar jag densamma i försvar och berättar vad den gjort för just mej.Kao

  13. yrvaedret skriver:

    Jag hittade inte hans nummer som jag sparat på den där lilla blåa lappen. Men hoppla! Igår hittade jag den o även hans titel….diakon = DHar mailat honom för ett tag sedan så jag väntar med spänning på hans svar!

  14. yrvaedret skriver:

    EDIT: För ett tag sedan=ngn timme sen! Rätt ska vara rätt ;-D

  15. yrvaedret skriver:

    Har inte fått ngt svar av honom än = (Men när jag fått det, då mailar jag dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s