Ärkebiskopen går ut med att det ska tas krafttag mot sexualbrott och trakasserier inom kyrkan. Men det krafttaget tycks bestå i att han från domkapitlen begär in uppgifter om redan dokumenterade och dömda fall!!!
De domar som är avkunnade, de präster som varnats eller avkragats har det ju redan vidtagets åtgärder emot.
Men alla de som friats? Alla de som klarat sig för ingen trott på offret? De som kan fortsätta för ingen vågar anmäla eftersom det gått illa för den som vågade?
Det riktigt stora problemet i sammanhanget är domkapitlens partiskhet. Kyrkan är en liten värld. Det finns mängder av lojaliteter och karriärer som ska skyddas. Precis som i Rotary och Frimurarna finns ett sorts hederskodex att man stöder varandra i alla lägen så länge det gynnar ens karriär.
Svenska kyrkan är en fantastisk värld, en plats där Guds Ande verkar, där människor blir helade och upprättade. Jag älskar denna kyrka av hela mitt hjärta och har gett mitt liv åt den. Men den är precis som hela denna värld brusten. Den består av människor och människor är trasiga, fallna, störda… syndiga. I lägre eller högre grad.
Det finns en vilja att förlåta och skydda som på något vis är god. Man tror på förlåtelsen, man tror på att ge en ny chans. Men när offret glöms bort, eller rent av får skulden… förföljs och döms… då har den goda intentionen blivit något annat.
Därför borde man gå till botten med de fall där Domkapitlen INTE agerat! De där det framkommit att präster gått över gränsen, där den som utsatts anmält saken till skyddsombud och kyrkoråd, där biskop och stiftsjurist och domkapitel känt till händelserna – men av lojalitetsskäl lagt skulden på den utsatta som fått hela sin tillvaro raderad.
Men de fallen kommer naturligtvis inget domkapitel att rapportera in till ärkebiskopen.
Så… jag ser ingen mening med detta utspel.
Tillägg: Läs gärna Miriams inlägg!
kyrkis 
Just så! Läs gärna mera påwww.lilatankar. blogspot.com
Har läst.
Min bloggadress har plötsligt blivit ändrad???
Jaså? Inte är jag inblandad i alla fall.
Vet inte om det är något fel på blogspot. Men adressen är i alla fall utan www numera.Något märklgt hände igår.
Ok… men länken funkar.
Syster!Jag klurade ut vem du är! Jag ska tiga, för jag förstår bättre varför du inte vill yppa detta!Du går på tunn is, tror jag, men det är modigt! Kyrkan behöver modigt folk om den inte ska kvävas av det som finns under ytan.
Vänligt av dig!
Den som har lägst tjänsteställning blir sällan trodd. Chefen befinner sig hela tiden i överläge oavsett vad han/hon hittar på. Så är det i det privata näringslivet också,men så borde det ju inte vara inom kyrkan.Jag har sett en hel del, bl.a en mycket attraktiv gift kvinna som blev trakasserad av en manlig chefför att det visade sig att hon inte var mottaglig för hans ”charm” och därför inte hade varit ”samarbetsvillig” på fritid.
Att inte falla för chefens charm är det farligaste av allt… vet jag av erfarenhet.
I mitt fall var det inte egen erfarenhet. Jag var överårig redan på den tiden och så var jag nog inte riktigt chefens ”typ” heller ha ha, men jag var den stackars kvinnas fackliga företrädare. Det var inte helt lätt – man fick liksom linda in det hela. Det gick inte för sig att bli alltför rakt på sak.
Min facklige företrädare backade. Skyddsombudet stod på sig och fick mycket skit.
Det som gör mig så ledsen och uppgiven är ju det att kyrkan verkar ta sina egna beslut och agerar ”domstol” trots att det i vissa fall finns bevis på nakenbilder, fulla präster som ger fingret åt den som tog kortet. Läste om detta i helgen och kan för mitt liv inte förstå varför de blundar för bevis och låter prästen fortsätta sitt arbete som präst med motiveringen ” Han är en god förebild för våra barn och ungdomar”Jag reserverar mig för felcitat, men det var ungefär de orden de använde när de skyddade honom och lät honom arbeta kvar som präst! Jag anser att har man missbrukat sin maktställning vad det än månde vara,där bevis läggs fram i form av sms, mms brev/mail då ska man lämna sin post med omedelbar verkan! Utan vare sig massa lön och annan bonus som plåster på såren!Du har utnyttjat svaga och till dig beroende barn/ungdomar osv ….och då ska du ta konsekvenserna av ditt handlande!Kristen som jag är, så får de iaf inte mitt förtroende. Utan jag föraktar de som beter sig så illa att de förstör andras liv.
Det finns en del sådana fall. De som då lät det bero försvarar idag sitt handlande. man talar om förlåtelse och rätten att göra fel och få en ny chans. Jag kan köpa det om man aktivt arbetat för offrets upprättelse och framtid. Men det har man sällan, utan bara tystat ner.Men det vanliga är ju att offret inte ens blir trott. Nästa offer vågar därmed inte knysta.Läs gärna mitt senare inlägg i frågan.
Naturligtvis är de partiska, men de SKA inte vara det.De präster som är normala måste tycka detta är jättejobbigt.Självklart ska de förlora sitt ämbete(?) och aldrig mer få arbeta som präst. Låter kanske oförsonligt, men en pedofil är oerhört svår att ‘bota’ och det är för farligt att ha såna kvar.Redan på utbildningen borde detta tas upp för diskussion.Kao
Bristen på engagerade människor skapar ju dessa situationer. Bristen på de som kan urskilja… bristen på goda kandidater… bristen på goda chefer…Det är så enkelt att förfasa sig som många gör istället för att säga ”nej nu tar vi tag i detta och gör skillnad!”
…många s.k. kristna är slavar under mammon, precis som befolkningen i övrigt och de skyddar sina vänner enligt principen ”klia min rygg så kliar jag din”…och bara dårar tror präster är ett undantag!…givetvis bryr sig Ärkebiskopen sig mer om kyrkans ”yttre sken” än de som blir offer för prästers övergrepp…de vet du, det vet vi alla. Och ingenstans är hyckleriet större än bland dem som kallar sig guds ”goda” förespråkare…Kram.