De vise männen och hjälp till självhjälp.

Trettondagen har passerat. Jag hade mina gudstjänster. Tack alla som delade med sig av sina tankar kring de vise männens färd till Jesusbarnet. Det var många goda tankar som jag på olika sätt fick användning för.

Det är ju i dialogen som en god predikan växer fram. Mina predikningar är inte så ”lärda”, de är mer människocentrerade. Jag söker finna det man som människa kan identifiera sig med i texten och sedan spegla det mot vad Gud kan erbjuda. Min med åren ganska omfattande själavårdserfarenhet har ju gett mig insikt i hur människor kan ha det. Men jag berättar aldrig om några ”fall” eller vad som eventuellt har sagts mig. Nej, den kunskapen får bara ligga på botten av resonemanget.

En tanke vill jag returnera till er, för den kom som en insikt till mig själv.

När stjärntydarna tog för givet att en kung måste födas i palatset och helt obetänksamt stegade upp till slottet i Jerusalem och frågade Herodes efter den nye kungen begick de ett misstag. Detta obetänksamma misstag ledde till att Betlehems alla gossebarn under två år mördades!

Skulden för detta är inte de vise männens, skulden är Herodes. Men vi ser ju i detta att våra handlingar aldrig är isolerade. Vi kan med vår obetänksamhet sätta igång kedjereaktioner vi inte kan kontrollera. När vi plockar till oss en vara i kundvagnen kan den handlingen i förlängningen innebära lidande och död för barn i fattiga länder.

Detta är den skuld vi bekänner i syndabekännelsen som ”mer synd än jag själv förstår”. Det är en olidlig plåga att veta sig vara orsak till något hemskt som hänt någon annan – fast man inte ville det. Men det är de villkor vi lever under sen syndafallet. Vi undgår inte synden. Men i vetskapen om att Jesus besegrat synd och död har vi ett hopp som befriar. Vi behöver inte bli handlingsförlamade och uppgivna. Vi blir befriade till att försöka göra det vi kan för en rättvis värld.

Vi tog upp kollekt till kyrkans internationella arbete. Denna gång med inriktning mot att främja kvinnors situation i krigshärjade länder. Det är olika projekt för att öka utbildningsnivån, förbättra kvinnor och barns hälsa, mikrolån för hjälp till självhjälp… olika andra projekt för att hitta vägar ur fattigdom till självförsörjande.

Vi fick in några tusen…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till De vise männen och hjälp till självhjälp.

  1. Bubina skriver:

    Intressant det här med obetänksamheten, och den skuldbörda man är del av fast man kanske inte vill se det så. Jag håller helt med -kopplingen till kundvagnen och varorna.Det som jag tycker är lite problematiskt i resonemanget är det här med att trosläran vill att allt ska ”hänga ihop”. Måste man relatera till syndafallet när man vill förklara orsaken till världens brustenhet ?Den kollektiva skuldfråga som finns i de ”osynliga” nätverk där människors utnyttjas långt ut i periferin, ja den skuldfrågan är absolut reell och verklig. Den är vårat ansvar att försöka motverka så mycket vi förmår. Men vi set att vi kommer aldrig helt ifrån den hur mycket vi än ville, här är världen brusten om man vill använda det ordet. Förklaringen med syndafallet som orsak till denna brustenhet känns inte relevant eller viktig för mig, trots att jag absolut känner mig som kristen. Adam & Eva, trädet och syndafallet är skapelseberättelser och för mig, i denna tid, fungerar dom inte som förklaring till världens tillstånd. Det här att allt ska hänga ihop i läran; att sedan kom Jesus och besegrade synd och död – det är förklaringar och konstruktioner som jag har svårt att ta till mig på ngt vettigt sätt. På ngt sätt är detta perifert för mig i läran. Det viktiga är skuldfrågan och viljan att göra något för en bättre värld. Jag behöver inte den här underliggande ”konstruktionen” om syndafall och att Jesus tog på sig våra synder, för att använda Jesus som följeslagare och rättesnöre i livet.Är det ngt ”fel” med denna hållning, som jag på olika sätt försöker formulera för mig själv ?Tack för din fina blogg, med intressanta inlägg

    • kyrksyster skriver:

      Roligt att du tycker om min blogg!Berättelserna i 1 Mosebok om skapelsen – det finns två berättelser där – och syndafallet är myter. Myter i en positiv bemärkelse. De behöver inte vara vetenskapliga protokoll, men de berättar ändå något väsentligt för oss.Berättelsen om syndafallet är stiliserad, men börjar man granska dess detaljer framstår plötsligt stora sanningar om hur människan fungerar.Jag kan förstå om du reagerar mot ”syndafallet” som förklaring om du enbart tänker dig den bibliska berättelsen i sin bokstavliga mening. Men som metafor för hur människan om och om igen misslyckas med det goda säger den ändå något om hur vi handskas med våra fel.Funderar lite över dina tankar kring om allt måste hänga ihop… I den bästa av världar gör det kanske det. I den brustna världen är också länkar brutna. Men ändå finns det en frälsningshistoria. En frälsningshistoria i vilken vi lever någonstans i skeendet.Jesus kan vara ett föredöme. Men ett föredöme vi aldrig kan leva upp till. Det har under historiens gång visat sig bli ett maktmissbruk, förtryck och terror av att karismatiska personer använt vad de anser som ”Jesu enkla lära” som mått för andra.Jesu uppdrag var inte att ge oss en morallära och motionsprogram, hans uppdrag var att rädda oss.Det är inget fel med det du tänker. Allt har sin tid. Du är på väg. Men stäng dig inte, sök evangeliet med hela din själ. Gud sviker inte!Hör av dig personligt via min mail om du känner för det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s