Det börjar tystna nu…

Några enstaka fyrverkerier och smällare avfyras fortfarande men det är annars lugnt och nersläckt bortsett från enstaka stakar och stjärnor.

Vi åt gratinerad hummer och kronärtskockor. Skålade i Gula änkan. Såg de sista minutrarna av sändningen från Skansen och rusade sen ut tillsammans med hela områdets innevånare för att önska varandra Gott Nytt År och se på fyrverkerierna.

Snövallarna nere vid bryggorna är nu så höga att man inte kan se över dem. Men en smal remsa emellan gjorde att vi kunde tränga ihop oss och se över fjärden in mot stan där fyrverkerierna avfyrades.

Sen gick vi sakta runt kvarteret… önskade Gott Nytt… bytte några ord här och var.

 

Det är med en blandning av tacksamhet, skam och frustration jag tänker på boendet här. Det är så idylliskt, inbäddat, genomtänkt att det skapar en del från början tänkta effekter. Till exempel skulle ingen kunna slå sönder en fönsterruta utan att grannarna såg och hörde. Alla barn är igenkända. En okänd bil märker man. Det är vackert med utsikt över fjärden, smakfull arkitektur och pittoreska gränder. Man kan ta en kvällspromenad ensam utan rädsla.

Det kostar att bo här. Jag skulle inte kunnat bo här på min egen inkomst.

Det innebär att det är en viss sorts människor som befolkar kvarteren. Tre högre poliser… sex piloter… några läkare… lärare… egenföretagare( t ex så bor här den person vars företag producerar en produkt ni alla säkert ätit om ni inte är stenhårda vegetarianer). 

Det är inte precis familjer där en är städare och den andre personlig assistent…

Det är så priviligierat att få bo så. Stans gräddhylla säger en del. Det är det nog inte. Det finns både dyrare och glammigare bostäder. Men det är lite som att bo på Söder. Kultur och karaktär.

Kontrasten är stor mot min tillvaro på arbetsorten. Allmännyttans bostadsområde som sakta men säkert förslummas eftersom man inte sköter ens det enklaste underhåll. Oroligt område där oprovocerat våld gör att man inte bör vistas utomhus ensam efter mörkrets inbrott. Kriminellt MC-gäng som behärskar området med terror och beskyddarverksamhet. Utsatta människor, desperata människor… folk som inte förstår vårt språk och varför man gör si eller så… utagerande ungdomar… skadegörelse och stölder( jag blir alltid av med handdukar, lakan mm i tvättstugan).

Men det är det jag har råd med eftersom jag måste betala själv med min lön. Fast jag kanske skulle klara ett litet hus. Men jag skulle inte ha tid och ork att sköta ett hus till. Det räcker gott med det jag sitter i nu.

Jag blir bara så betryckt över alla människor som lever under dessa villkor. Utanförskapet blir ett klistermärke omöjligt att riva bort. Det är nog inte lätt att få jobb med den här adressen… Jag vågar ju knappt säga var jag bor – det är många näsor som rynkats.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det börjar tystna nu…

  1. imsy skriver:

    Hihi – vilken skillnad på måltid, mitt rostade bröd med hushållsost och kaffe smakade i allafall väldigt gott! Jag bor ungefär som du beskriver – nej, inte gräddhyllan, den har jag lämnat – och jag stormtrivs. Kanske beroende på mitt intresse för olika människor och kulturer. Fast lika bedrövligt som du har det är det ju inte.Gott Nytt År!

    • kyrksyster skriver:

      Importerad hummer är överkomlig i pris… om man inte envisas med att äta den var dag. Vi åt också rostat bröd till.Jag uthärdar situationen eftersom den är den jag erbjuds just nu. Det finns många som är mer utsatta. Men det är ett elände att det ska vara så.

  2. Vally skriver:

    Allting är relativt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s