På tal om skattskrivningen.

Igår skrev jag att vi inte riktigt vet vad det var för en tillställning. Naturligtvis borde jag skrivit att jag inte vet, för nu har jag hittat en artikel av Anders Brogren som ni kan läsa i sin helhet här.

Men jag klipper in det som handlar om just skattskrivningen:

Mysteriet med den försvunna skattskrivningen

Men är detta verkligen sant? – Vad gäller frågan om eventuella skattskrivningar under kejsar Augustus har man egendomligt nog missat den mest näraliggande källan, nämligen vad Augustus själv säger i sin självbiografi, den s.k. Res Gestae Divi August, som han lät nedteckna vid 76 års ålder. Originalet fanns inristat på två bronspelare vid Augustus mausoleum i Rom. Åtskilliga kopior spreds över imperiets olika provinser genom att texten höggs in i monument och tempel för att så många som möjligt skulle ta del av den.

Man kan anta att Lukas läst den i den syriska provinshuvudstaden Antiokia som enligt den s.k. Anti-Marcionitiska Prologen till Lukasevangeliet samt Hieronymus De viris illustribus var hans hemstad.

En nästan fullständigt bevarad kopia av Res Gestae, Monumentum Ancyranum, hittades 1555 av sedermera kejsar Ferdinand I:s ambassadör vid det ottomanska hovet, den mycket latinkunnige Ogier Ghiselin de Busbecq (som f.ö. också tillskrivs äran av att ha introducerat tulpanen i Europa). Han fann inskriptionen i förhallen till ruinen av Roma och Augustus tempel i Ankara, på sin tid huvudstad i den romerska provinsen Galatien. Där är den även försedd med en grekisk översättning på utsidan av muren. Med hjälp av kopiefragment från andra håll har hela texten kunnat restaureras. Den blev 1847 utgiven av den framstående utforskaren av antika inskriptioner August Wilhelm Zumpt, alltså ett drygt decennium efter Das Leben Jesu, ett förhållande som visserligen skulle kunna förklara Strauss okunnighet men däremot inte hans arrogans.

Augustus text är givetvis propagandistisk. Den skyler över vissa händelser och töjer ibland på sanningen. Man har dock kunnat belägga och verifiera det mesta av dess innehåll. I det åttonde stycket står något som borde intressera julevangeliets läsare:

Tum iterum consulari cum imperio lustrum solus feci C. Censorino et C. Asinio cos., quo lustro censa sunt civium Romanorum capita quadragiens centum millia et ducenta triginta tria millia.

(Därefter, ännu en gång [efter den tidigare folkräkningen år 28 f.Kr.], med maktbefogenhet som konsul, genomförde jag ensam ett lustrum [offer vid en folkräkning för beskattningsändamål] när Gajus Censorinus och Gajus Asinius var konsuler. I denna folkräkning inräknades 4 233 000 romerska medborgare.) [Augustus inledde även en tredje folkräkning år 14, d.v.s. samma år han dog.]

I förteckningen över romerska konsuler, den lista som kronologin i romersk historia och arkeologi bygger på, finner vi att Gajus Marcius Censorinus och Gajus Asinius Gallus var konsuler år 8 f. Kr., alltså strax före den troliga tiden för Jesu födelse. Årtalet stämmer också med ”Betlehems stjärna”, konjunktionen mellan Jupiter och Saturnus år 7, noggrant redovisad av Gustav Teres (f. 1931), astronom vid det påvliga observatoriet i Castel Gandolfo, i The Bible and Astronomy (Oslo 2002).

(Dionysios Exiguus har tydligen tappat bort sju år då han konstruerade den kristna tideräkningen, kanske de sju år då Gajus Octavius regerade som förste konsul innan han upphöjdes till Augustus.)

Vi tycks med andra ord ha hittat Augustus försvunna skattskrivning i Augustus Mabedi (Augustustemplet) vid övre änden av Cumhuriyet Bulvari (Republikboulevarden), strax bortom ryttarstatyn av Atatürk, en dryg kilometer nordost om Ankara Tren Gari, järnvägsstationen i Turkiets huvudstad Ankara. Huggen i sten. 

Nu kan det invändas att Augustus census endast omfattade romerska medborgare, något som dock inte hindrar att han också var intresserad av andra folk i deras egenskap av skattebetalare. Det gick åt stora belopp för att ”ärva en stad i tegel och efterlämna en stad i marmor”, för att inte tala om kostnaderna för att hålla stående trupper i alla provinser. Från Josefus vet vi att också Herodes lät beskatta sitt folk. Enligt Antiquitates Judaicae 17:190 överlämnade han från sina skatteinkomster tio miljoner drachmer till Augustus och fem miljoner drachmer till dennes dotter Julia.

Den framstående kännaren av förhållandena i de romerska provinserna, professor Philipp Filtzinger som var verksam vid Limesmuseet i Aalen i Würtemberg, uppger i Bethlehem, Die christliche Legende, Ein historisches Ereignis im Konsulatsjahr des Gaius Censorinus und Gaius Asinius 8.v.Chr. (http://w210.ub.uni-tuebingen.de/dbt/volltexte/2001/290/) att romarna även förrättade skattskrivningar ute i provinserna. Varje provins hade sina egna fastställda intervaller för census. I Syrien/Judéen var det fjorton år mellan dem. År 8 f. Kr. var ett unikt år eftersom rikscensus och provinsialcensus då ”råkade” (om man tror på ”slumpen”) sammanfalla. Ur allmänhetens synpunkt torde de båda skattskrivningarna ha uppfattas som enda. Vad som åstadkommit förvirring är att Lukas i vers 1 syftar på folkräkningen av romerska medborgare medan han i vers 2 tycks ha slagit samman rikscensus och provinsialcensus. Påföljande provinsiella skattskrivning hölls enligt den fastställda intervallen fjorton år senare, d.v.s. år 6 e. Kr., alltså det år som också Josefus uppger.

Jag ber om ursäkt för att jag inte kan snygga till den inklistrade texten. Den har fått för litet radavstånd. Ni läser den tydligare på dess orginalplats.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till På tal om skattskrivningen.

  1. Kao skriver:

    Spännande historiebeskrivning.Att just skattskrivning och folkräkning funnits i årtusenden är ju inget nytt, men historien bakom kände jag inte till.Kao

    • kyrksyster skriver:

      Jag var rätt okunnig om detta också. Men läs gärna hela artikeln, där kommer det fram en hel del om tidsbestämningen!

  2. Anders Brogren skrev den här artikeln först för Svensk Pastoraltidskrift som en reaktion mot slarvig historieskrivning. Och de vanligt förekommande artiklarna i tidningarna i samband med Julen om att Octavianus eller Augustus som var hans titel. Inte hans namn aldrig utfärdade något påbud om skattskrivningar. Anders erbjöd då dessa tidningar sin artikel vilka samtliga avböjde.En tidning som däremot som däremot tacksamt erbjöd sig att publicera hans artikel var ”Kvällstunden” som man företrädesvis hittar hos äldre presoner. Så i julbilagan för två år senfinns hans artikel med. Och om jag kommer ihåg rätt så var också hans uppföljande artikel om de vise männen med i den tidningen.

    • kyrksyster skriver:

      Tidningarna är inte alltid så objektiva som pressetiken kräver… Man har rätt att få belysa den andra sidan. Skulle kunnat prövas faktiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s