Kyrkans egen domstol är godtycklig.

Kyrkan styrs på ett ganska komplicerat vis. Dels är varje församling sin lilla egna värld med stor självbestämmanderätt. Organisationen där är uppbygd ungefär som i kommunen – med fullmäktige, kyrkoråd och Au. På lokalplanet avgörs den egna ekonomin och den egna verksamheten. Man anställer sin personal och har arbetsgivaransvaret.

Församlingarna utser ledamöter till stiftsfullmäktige och stiftsstyrelse. Stiftsstyrelsen bestämmer över skog och gårdar, församlingsindelningar mm.

Sen finns på stiftsnivån även Domkapitlet. Där sitter alltid biskop och domprost. Präster och diakoner får välja en representant, övriga utses på annat vis. En ledamot måste vara jurist.

Domkapitlet är en urgammal institution. På medeltiden var det kanikerna – d v s prästerna i domkyrkan som utgjorde domkapitlet. Då skötte de domkyrkan och var biskopens råd. Det fanns ingen stiftstyrelse…

Domkapitlets uppgifter är idag inte så många. De utfärdar präst- och diakonexamen och utövar tillsyn. På något vis har Domkapitlet reducerats till en slags inomkyrklig domstol. Förr kunde domkapitlet också göra något positivt, förflytta en präst som vantrivdes i en församling, ordna ett tillfälligt förordnande. Men sedan församlingarna blev prästernas arbetsgivare har de inga sådana möjligheter. Kvar finns bara möjligheten att straffa.

Karl-Erik Tysk skriver i Dagen idag om det godtycke och den brist på juridisk kunskap som gör att domkapitlets straffbedömningar blir ett sätt att komma åt någon som gjort sig impopulär eller så tar man ställning i en konflikt och utdelar en erinran till den man inte håller med.

”Det står i kyrkoordningen att domkapitlet får ”förklara en präst obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst, besluta om prövotid för fortsatt behörighet eller tilldela prästen en skriftlig erinran, om prästen” … ”på grund av levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha”.


Det säger sig självt att denna passus ger utrymme för en mängd tolkningar och att varje tolkning kommer att ha något godtyckligt över sig. Därför krävs extra försiktighet när detta ”lagrum” tilllämpas. Levnadssätt är ett mycket töjbart begrepp. Vilket levnadssätt ska vara det normerande? Skadar det kyrkan när biskopar ägnar sig åt affärsverksamhet, samlar miljoner i sina lador eller drar in pengar till fiktiva stiftelser? ”På annat sätt” kan lätt förvandlas till ”på vilket sätt som helst”. ”Avsevärd mån” är också det något synnerligen relativt liksom ”anseende”. Frågan är om inte detta avsnitt borde utgå ur kyrkoordningens bestämmelser, om det föranleder så stora tolkningssvårigheter.

Ett domkapitel kan lockas att döma på ett sätt som tillfredställer den allmänna opinionen, befriar kyrkan i stort från kritik och lägger skulden på en ganska oskyldig person som av olika anledningar hamnat i blickfånget. Det kan röra sig om ett massmedialt tryck eller om anklagelser som uppkommit i en konfliktfylld situation. Det kan också vara rimligt att kräva någon form av uppsåt hos den man överväger att klandra liksom att det bör vara ställt utom rimligt tvivel att vederbörande gjort sig skyldig till det han ska ”dömas” för. Det skulle kunna illustreras med ganska färska exempel.”

Det här inlägget postades i kyrklig debatt. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Kyrkans egen domstol är godtycklig.

  1. Vally skriver:

    Vilken fantastisk redogörelse.För sent att fördjupa sig i kväll. Det får bli ett projekt för morgondagen.Tänker på vad du upplevt och det som händer Dag Sandahl.Psykologerna lär ha fullt upp med jobb i de olika församlingarna.

    • kyrksyster skriver:

      Det skickas runt en hel drös med psykologer och konsulenter och handledare och personalare och psykoterapeuter… oftast blir konflikterna bara värre efter deras besök.

  2. Kao skriver:

    Intressant.Detb är egentligen fruktansvärt med vilket godtycke domkapitel och överstepräster kan frysa ut enskilda personer, för att dessa inte tycker och beter sej som anses vara ”passande” – och att det finns utrymme för så många olika tolkningar.Fel personer kan få sparken medan andra, som verkligen gjort sej skyldiga till både vanliga och moraliska brott, kan stanna kvar som om ingenting har hänt. Det tystas ner.Självklart borde det bli ändring på detta.Ha det gottKao

    • kyrksyster skriver:

      Blir man dömd i domstol för ett allvarligt brott får man inte vara kvar. Frågan är väl var gränsen går. Man hamnar inte i domkapitlet för en fortkörning – men rattfylla tror jag är ett gränsfall.Men där godtycket är som störst är ju när någon blir sur på en präst/diakon och anmäler. Då har det ju som vi vet hänt att dk ansett det vara ”att i avsevärd mån ha skadat det anseende en präst/diakon ska ha”. Det är ju orimligt att vi ska kunna vara alla till lags.

  3. Kao skriver:

    …men HUR ska en sån ändring kunna komma till stånd?————PS. Jag åker till Kuba 2 veckor 8/12 – 23/12 🙂 Ensam. Har du varit där får du gärna komma med tips på min blogg, där jag skrivit om det.

  4. MariaMagda skriver:

    Knappast förvånande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s