Övergrepp!

”Uppdrag granskning” berättade idag om fjortonåriga Rosanna som utnyttjades i sexhandeln av två andra tonårsflickor. Berättelsen är förskräcklig. En lång rad av övergivanden och utnyttjanden.

En berättelse om att skyldigheter, rättigheter och lagar är något relativt. Om ingen beivrar det som begås mot dig är du helt utlämnad.

Kanske är du chanslös idag om du inte får media på din sida?

Men det väcker också frågan om hur långt man ska driva en fråga. Vilket pris är man beredd att betala för att få rätt? När ska man släppa och inse att man bara gör det värre för sig?

Det jäser på kyrkokansliet i Uppsala. Förmodligen är det en komplicerad historia av irritaioner och lojaliteter och formella fel i beslutsordningen. Men någonstans finns de som offras längst ut på linjen…

Mina egna känslor väcks. Mina egna erfarenheter av övergrepp… psykiskt och fysiskt. Sorgen över att aldrig fått upprättelse… aldrig ett erkännande eller en kompensation. Medan de som gjorde det de gjorde försvarats, haft allt på sin sida. Och värst av allt: fått hjälp med att misskreditera mig…

Jag har alltid fått ta alla konsekvenserna. Oavsett egen skuld eller ej.

Ibland känns det som att det är bäst att bara släppa, försöka leva ett gott liv så gott det går trots alt. För jag får aldrig rätt i alla fall. Men när jag ser en del program på Tv.. läser artiklar… kan jag känna det som att jag svikit mig själv och många medsystrar genom att inte stridit mer. Det handlar ju inte bara om mig. Det handlar ganska lite om mig. Det handlar om männens sexuella övertag!

Men jag är ganska maktlös… och ensam.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Övergrepp!

  1. Ister skriver:

    Ibland, när det gäller sexuella övergrepp, ibland måste den som blivit utsatt sluta kriga. Själen tar för mycket stryk, det krävs att man blir uppbackad av någon i sin närhet, någon som har ”status” och styrka nog att stå brevid.Du gjorde rätt, du sa ifrån. Ditt agerande kanske räddade någon annan. Det krävs många droppar för att urholka. Och du har varit en av dropparna.

    • kyrksyster skriver:

      Jag har försökt att stå upp för det som är sant, så långt jag orkat. Men man ställer sig alltid frågan om man skulle gått ett steg till. Å andra sidan så är det ju så i alla historier om kränkningar att man sällan får rätt. Därför är risken stor att man bara skadar sig själv om man fortsöätter strida.

  2. imsy skriver:

    Kanske det är läge nu, med tanke på vad som händer i Uppsala, att ta ett snack med Janne Josefsson…

  3. HEMIMAMMA skriver:

    Jag har den största aktning för alla kvinnor oavsett position och övrig historia, som vågar stå upp för detta och kämpar mot övergreppen…Jag blev ju tidigt offer själv, så jag vet precis vilken ångest som får en att vilja gömma sin skam. I mitt fall var det en god och förstående make, som gav mig modet att ens erkänna för mig själv vad jag blivit utsatt för och även om vi skildes som vänner några år senare, och tappade kontakten, så kommer jag välsigna hans namn hela livet för den gärningen, där han BEVISADE för mig att inte alla män tänkte på sig själva.men männens sexuella övertag förstärks ju av religionerna? Hur ser du på det?

    • kyrksyster skriver:

      Jag ska inte försöka svara för muslimer eller andra religioner.Men i den kristna historien finns två spår. Den ena där mannen förtryckt kvinnan – och den andra där det finns en hel del skydd för kvinnan. Men det är ju en dygd att kunna tygla sin sexualitet, det har kyrkan alltid lärt. Sen är det tyvärr så att i sammanhang där dubbelmoralen härjar så kan sexualiteten få groteska utlopp. Likaså i alltför ”fysiska” umgängestraditioner.Egentligen tror jag inte övergreppen är fler i kyrkan än någon annanstans – men det är illa ändå. För det berättar för oss hur många som faktiskt utsätts på olika vis.

  4. Vally skriver:

    Precis.Det väcker egna känslor.Tycker inte om de konsekvenser du fått ta.Samtidigt tror jag att många är glada över att du finns hos dem.

  5. M skriver:

    Ja svenska kyrkan är en märklig plats.Efter att fått äran att studera denna organisation från insidan blir man djupt oroad.Mer konflikter och dåligt beteende än på en vanlig arbetsplats.Präster som kommer för sent på begravningar.Cermonier som snabbt rabblars igenom med mera.Mitt i allt har dom mage att prata om gud och kärlek.Hur orkar du.Det är ju mera kärlek och medmänsklighet på en vanlig arbetsplats.

    • kyrksyster skriver:

      Kyrkliga arbetsplatser är dom bästa som finns när dom fungerar. Men tyvärr så blir det jättehemskt när de inte fungerar.

  6. Lola skriver:

    Jag fortsätter följa din blogg. Tack för många bra inlägg och som väcker.

  7. Karin skriver:

    Det är bara du som kan veta om du gjorde rätt och sannolikt är det så. Jag ser ofta personer som inte kan släppa oförrätter och annat värre som devarit utsatta och hur detta förkrymper deras liv. Jag har av egen erfarenhet lärt mig att alltid räkna med att vara ensam dvs att inte räkna med att få stöd från andra även när jag har rätt eller blivit behandlad fel. Detta då de flesta är rädda att ta ställning, göra något och lätt kan ändra sig om de känner sig trängda oavsett vad de sagt tidigare. De som ställer upp för andra med risk att själva bli angripna – och orkar med detta – är ett fåtal. Ett problem kan vara att i ett senare läge få konfronteras med en sådan människas skuldkänsla då det sägs att det var fel agerat men att hon inte vågade säga eller göra något vilket fått henne att må dåligt pga detta. Då enda möjligheten är att säga att man förstår.Med detta vill jag bara säga att jag tror att du gjort rätt. För även om du haft rätt så har man aldrig några garantier för att det blir helt klarlagt och sedan finns det ändå människor som anser att man gjort fel och baktalar en av en mängd olika orsaker.

  8. Einar J skriver:

    Hej kyrksyster!Jag har förärat dig en Cherry on top reward!Se vidare här: http://secondblogbyme.blogspot.com/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s