Ska gamla journalanteckningar få följa med hela livet?

Sjukjournaler är känsliga dokument. I journalen antecknas symtom, diagnoser, behandling och vilka råd som givits. Men där kan också finnas ”tyckanden”. Det är inte du som patient som skriver journalen. Det gör doktorn med oinskränkt makt och tolkningsföreträde.

Redan idag så finns hela din journal tillgänglig för varje behandlande vårdgivare inom ditt landsting. Det kan ju vara bra när benbrottet ska följas upp eller astman ska bedömas i samband med influensa. Vad medicinen hette som var så bra för tre år sedan kan ju också vara bra att kunna se.

Men om du vårdats för depression, utbrändhet, missbruk… är det lika bra då att alla kan se det? Redan nu hör jag patienter klaga över att få alla symtom avfärdade som ”psykiska” eftersom det står i journalen att de hade en depression för fyra år sedan…

Om du skulle råka ut för en riktigt elak doktor och bli osams med honom, skulle du då vilja att hans bedömningar skulle följa dig för alltid?

Vill du att dina personliga förhållanden vid en viss tidpunkt för all framtid kan läsas av all vårdpersonal du kommer i kontakt med?

Nu arbetar man på ett nationellt journalsystem. Om du misstänks för rattfylleri och får ta blodprov i Höör kan din läkare i Kiruna se det… även efter 10 år. Om du haft klamydia… gjort abort… blivit misshandlad av din sambo… varit missnöjd med vården vid något tillfälle…

Naturligtvis heter det att det ska vara relevant för vården att titta på den samlade journalen. Men det är ju alltid en tolkningsfråga. Jag har aldrig hört att en läkare blivit fälld för olaga läsning av journaler. Det är sköterskor och annan personal som anklagas för sånt.

Vårdpersonal är som folk är mest. De flesta har empati – men också sina fördomar. De skapar sig en bild av det de läser, filtrerar det i sina egna erfarenheter och åsikter, reagerar med sina egna rädslor, sitt förakt eller dåliga samvete. Det är inte med ett objektivt medicinskt synsätt du blir bedömd när du kommer med diffusa symtom. Det är doktorns glasögon som ser dig. Det som står – eller inte står – i din journal kan vara avgörande för om du får rätt vård eller  blir avfärdad.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

45 kommentarer till Ska gamla journalanteckningar få följa med hela livet?

  1. Lindalou skriver:

    Jag förstår hur du tänker men samtidigt kan ju det som hänt dig tidigare faktiskt vara relevant för det som händer dig nu. Man kan ju inte sålla bland sina sjukdomar i journalen. Det kan bli riktigt konstigt. Har du haft klamydia en gång så kan ju det vara förklaringen till din barnlöshet som du kanske upptäcker efter 10 år. Och vad är problemet med att läkaren kan se att en person kört rattfull för tio år sedan?

    • kyrksyster skriver:

      Problemet är att aldrig bli upprättad.Problemet är att doktorn är människa med sina erfarenheter och motviljor. Och att det påverkar hur du blir bemött, bedömd och vilken vård du får.

  2. Maria skriver:

    Problemet är också att man kan skämmas för vad som står där, men det är ju ett problem som sitter i en själv.

    • kyrksyster skriver:

      På ett sätt sitter det hos en själv… men samtidigt brukar sådant vi skäms för sammanfalla med det andra dömer eller föraktar.

  3. LuddesMorsa skriver:

    Jag håller med Dig kyrksyster. Det finns läkare som är mycket subjektiva och intar en personlig inställning till patienten, som kan vara alldeles uppåt väggarna fel. Men sedan följer med och påverkar efterkommande behandlare.

    • kyrksyster skriver:

      Det klassiska är väl förkortningen SVBK – tror jag – för ”Svider-värker-bränner-kärring”. Det står i journalen för många idag äldre kvinnor som under en tid avfärdades som arbetsovilliga och gnälliga när de kom med sin värk. Idag diagnosiceras besvären som fibromyalgi. Förkortningen stod där som en varning till övrig personal och nästa läkare. Patienten var dömd på förhand.Det är inte omöjligt att träffa på en läkare som allmänt tycker kvinnors sjukdomar mest är inbillning… eller en som alltid tycker att småbarnsföräldrar daltar för mycket med sina barn t ex. Vi vet ju att kvinnor får sämre behandling vid många sjukdomar – men mer intensiv vid psykiska. Män får sämre vård vid depression.Så visst är doktorn subjektiv!

  4. Peterlarson skriver:

    Hej, kul att du hittade till min sida och tack för att du lämnade ett spår i form av en kommentar.Det är alltid en balansgång mellan att våga öppna sig men inte blotta sig för mycket.Ha en fin lördagskväll nu

  5. Marie Breskic skriver:

    Missbruk måste finnas med. Har själv träffat en man som tagit sig ur ett långt och svårt missbruk, men som i kontakt med vården utsattes för en drog liknande en han tidigare tagit. Han återföll till skada för sig och den familj som lärt sig lita på honom.

  6. Nixon skriver:

    Tycker helt klart att det vore rimligt att spärra vissa delar av journalen (tex könssjukdomar och aborter, sambomisshandel som du sa) för läsare utanför den egna kliniken, eller i vart fall att patienten ska tillfrågas och få valet att spärra de delarna. Rimligt också att andra delar ska bli mer svåråtkomliga för att inte vårdpersonal ska få ovidkommande information som kanske snarare snedvrider bilden av patienten, eller är känslig information på ett privat plan, tex om man bor på samma mindre ort som patienten, känner dennes familj etc…Det där med psykiatrisk jnl är ju knepigt. För det kan säkert felanvändas – men i vissa fall kan det också vara mkt viktig info 10 år senare. Kanske också sådan information som ska vara mer ”svåråtkomlig”, men ändå finnas kvar? Mja, inte vet jag, egentligen tänker jag bara högt…

  7. privatpatienten skriver:

    Ja och vad gör landstinget med den privata vården, var finns den?Väldigt många som idag har försäkringar och vårdas utanförlandstinget, bl a för cancer och psykiska problem, kommer atthamna utanför systemet, vilket jag tycker är ett problem.Ibland kan även dessa personer tvingas söka akutvård, var finns dåderas journaler? Tycker vi så synd om dessa personer då, riskerar deatt bliv felbehandlade? Vem är egentligen svag? Det är vi som har våra journaler som öppna kort inom landstinget.Vi behöver inte ett heltäckande journalsystem!

    • kyrksyster skriver:

      Nu hänger jag inte med…Du ser ett problem i att vissa slipper hamna i det heltäckande journalsystemet. Samtidigt ser du problem i att det finns…?

  8. Anna skriver:

    Vad jag vet så har gynklinikerna ”spärrade” journaler, man kan läsa men det är lite extra trixigt. Vet dock inte hur det är för läkare, säkert är det enklare för dem. Man kan ju tycka att det vore en självklarhet att saker som hänt långt tillbaka i tiden inte har betydelse nu, om det inte är en liknande åkomma då. Att kalla allt psykiskt är att göra det lätt för sig…. Jag tycker nog att vården blir säkrare om man har ett mer enhetligt journalsystem än vad som finns idag. Risken för felbehandlingar borde minska om man lätt har tillgång till patientens historia och tidigare mediciner tex.Sedan att vissa aldrig borde få bli läkare är en helt annan sak…

    • kyrksyster skriver:

      Vi kan aldrig komma runt att det finns olämpliga läkare. De finns och de skriver journaler som läses av nästa vårdgivare…

  9. Ister skriver:

    Jag läser journaler dagligen, oftast är det två-tre månader bakåt man skummar, ibland kollar man de satta diagnoserna. Journaltext är färskvara, det är mest lab- och diagnoser samt mediciner som är viktiga.Jag upplever sällan att det är något anmärkningsvärt dåligt i journaltexten, jag har aldrig träffat på SVBK-förkortningen i en journal, bara hört talas om den. De flesta försöker att skriva så neutralt som möjligt, det är inte ofta man ser subjektiva bedömningar, alla försöker nog att skriva så att patienten ska kunna läsa sin journal utan att bli upprörd.Däremot är det ofta man svär över att man inte har tillgång till journalen enkelt när en patient skrivs ut från sjukhuset – vad har hon behandlats för, vad har hon för mediciner mm – patienterna själva vet väldigt lite vad de har varit med om … och de flesta tror att vi kan se allt överallt.På min hälsocentral görs stickprover veckovis, man går igenom loggen där man kan se vem som har tittat i vems journal (det finns lättillgängligt). Patienter kan också få se loggen på sin egen journal, och har någon ur personalen (som är listad på sin hälsocentral) besökt läkaren kollas alltid loggen upp på den.Jag välkomnar ett system som kan köras nationellt – och jag tror att det kommer att bli ett som patienten själv förfogar över, men att vissa medicinskt viktiga data alltid är tillgängliga för all personal.

    • kyrksyster skriver:

      Som Nixon ovan tänker högt kring så är det viktigt att patienten själv förfogar över journalen. Det ska gå att spärra känsliga uppgifter.Jag tror inte du läser mer än nödvändigt och inte heller gör skillnad på folk… men det finns ju andra…SVBK används inte längre som väl är. Man måste nog titta i gamla pappersjournaler för att hitta den förkortningen.

  10. vally skriver:

    Nej det skall de inte till fullo. (Syftar på Din rubrik).All kirurgi är viktig att dokumentera tycker jag.Psykiska omdömen bör inte finnas tillgängliga. De utgör en belastning.I vården råder envälde. Man håller ihop.Tidsbrist naturligtvis, annars skulle det kunna erbjudas genomläsning av det som skrivits om en.Ett synnerligen delikat ämne detta.

    • kyrksyster skriver:

      Jag har haft ett antal frakturer i min dag. Det finns inget känsligt i det. Och så är det väl med gallstensbesvär, diabetes, tarmbesvär och det mesta annat. Fysiska åkommor, tydligt diagnosticerade och med vedertagna behandlingar.Men även sånt kan bli känsligt om relationen till doktorn inte fungerar. En antydan, en ton i journalanteckningen blir en signal till alla andra vårdgivare. Det finns tyvärr oprofessionella läkare som tar hämnd på ifrågasättande eller krävande patienter på det viset.Vad gäller psykiska eller socialmedicinska diagnoser måste de handhas med mycken försiktighet. Där finns känslig information om personliga förhållanden, subjektiva tolkningar, redogörelser för patientens känsloliv och personlighet mm. Att få läsa sin psykiatriska journal är svårt. Vårdcentralens är lättare. Kirurg/ortopedklinikens efter en olycka hör nästan till att man får läsa. Man går igenom med läkaren vad som hände, vilka skador man fann och vad man gjorde.En journal får aldrig ändras. Inget som står där får strykas. Den enda rättelse man kan få är att det görs en ny journalanteckning om att man protesterat.En bloggare här på AB har berättat om hur det felaktigt infördes i hennes journal att hon var missbrukare. Hon hade sagt att hon arbetade med missbrukare.Det är redan nu svårt att få adekvat vård om man har vissa diagnoser, fått vissa omdömen i journalen. Det kommer att bli värre.

  11. Karin skriver:

    Ett problem är ju att det är ju av naturliga skäl läkaren som skriver journalen vilket inte alltid verkar ske i direkt anslutning till besöket. Jag har vid senare genomläsning hittat fel i journalen (som varit betydelsefulla men som kunnat motbevisas i sak etc) och som bl a förklarat varför jag inte fick en försäkring. Detta har i och för sig rört icke psykbesvär men det kan vara bra att själv veta vad som står i journalen och att det kan vara fel

    • kyrksyster skriver:

      Ja, det är inte bara psykjournalen som kan bli känslig när kontakten inte fungerar. Hänvisar till mitt svar ovan.Trist att du fått känna på det.

  12. Maria skriver:

    Ja, visst är det sant! Du ger en bra infallsvinkel. Framförallt när man inte ska döma. Sig själv eller andra. Det är svårt att låta bli många ggr!

  13. omtänksam skriver:

    Bra skrivet kyrksyster ! (Tumme för dina klara insikter).Jag har själv mött precis den problematiken och det hjälpte mig inte när jag sökte hjälp…Du är klarsynt och jag hoppas flera förstår den problematiken efter ha läst dina rader.

    • kyrksyster skriver:

      När man tänker sig detta register så utgår man ifrån att all personal är professionell, klok och empatisk. Man tänker sig att det är bra att veta så mycket som möjligt om patienterna och att man då får en riktig bild. Men tyvärr kan det vara precis tvärtom.

  14. erviluca skriver:

    Nej, det är hemskt att Någon Annan ska kunna skriva vad den vill om en i sjukhusjournaler…. Och läkare är precis som vi alla andra, med känslor och tankar och tolkningar….som kanske inte alls stämmer överens med mina….Näe, det känns inge vidare…

  15. Herr och/eller Fru S skriver:

    Det är ju verkligen så att psykiska problem man haft tidigare ofta används som en förklaring för problem man har nu, saker kanske inte har med saken att göra. Att fysiska åkommor kopplas till det psykiska. Nu kan det ju iofs vara så att det faktiskt är psyket som påverkar det fysiska, men jag upplever att det allt för ofta rutin mässigt görs den kopplingen, där man avfärdar det fysiska för att patienten har haft psykiska problem tidigare. Det som är än mer tragiskt är att man inte tar upp det med patienten, ser om det finns någon koppling, man bara avfärdar problemet. Dessutom så är ju väldigt många journaler riktigt dåliga, där man inte känner igen sig i den situationen som beskrivs, där ens egna syn på det hela skiljer sig radikalt åt mot läkarens.//Herr S

    • kyrksyster skriver:

      Även om det är psykosomatiskt eller bara psykiskt behövs det kanske behandling. Men det låter som om det är svårt att få någon vård alls för fysiska symtom om man haft psykiska problem tidigare. Psykiskt samställs med inbillning.

  16. Ister skriver:

    Det är mycket enkelt att stryka uppgifter i journal idag, i de flesta datoriserade system. Däremot får man inte _radera_ , det som man en gång har skrivit och _signerat_ som vårdgivare får inte raderas, enligt lag. Däremot är det vanligt att det stryks i journalen, med en signerad anteckning om varför strykningen har gjorts. Den strukna texten finns kvar, men det är tydligt att det är icke-riktig information. Det kan vara just sådana saker att man har missuppfattat någonting i patientens egen berättelse eller en simpel sak som att man har skrivit höger istället för vänster (händer mig lite då och då).Och jag vidhåller att det är viktigt att ha tillgång till viktiga medicinska data, för alla som har kontakt med patienten. Så att man kan undvika de många misstag som görs idag, bara för att man inte har tillgång till relevant data.

    • kyrksyster skriver:

      Jag förstår din synvinkel. Vårdgivarens.När jag ska börja en samtalskontakt eller stödkontakt kan jag ibland också vilja ha förförståelse om personen. Det ligger nära till att tro att om jag vet en del så kan jag lättare avgöra vad jag ska ta på allvar eller vad som kan vara personens subjektiva upplevelse.Med åren har jag avslöjat mina motiv i detta. Men också insett att det kan ha varit förödande för vissa relationer. Min bild har varit klar från början och jag har inte mött min konfident där hon varit utan arbetat på att få fram en insikt som motsvarar den bild jag har.Jag kan också se att jag fått en helt annan kontakt med människor som ansetts besvärliga av vård och hemtjänst, om jag inte vetat det innan eller struntat i det. En stämplad människa kan få en ny chans om hon möts förutsättningslöst.Det farliga i journalerna är inte medicinska fakta. Det är de subjektiva bedömningarna antingen i anteckningen eller hos den som läser.

  17. Herr och/eller Fru S skriver:

    Kanske skall tillägga att jag tycker det är bra att informationen är tillgänglig att jag ser fördelar med ett sådant system. Dock så är jag lite frågande till hur informationen används ibland.

    • kyrksyster skriver:

      Medicinsk fakta är sällan farlig. Det är antydningar, understatements, tyckanden som kan vara förödande. Och en del läkares attityder.

  18. imsy skriver:

    På 80-talet visade en läkare mig att det stod SVBK med blyerts på framsidan av mappen där mina journaler samlades. Det var samtidigt han visade mig den nya röntgenbilden han låtit göra av min spruckna ryggkota. De knäppa läkarna försvann till ett privat läkarhus där de än idag beter sig märkligt… Min läkare blev chef på vårdcentralen och sedan på ett sjukhus.Journalerna innan de började skrivas på dator är inlåsta i en källare. Ingen ids gå dit och se vad det egentligen är med mig. Min trasiga kota har degraderats till ett alldagligt diskbråck. Mina besvär har blivit ”nya”, ”köp lite slava eller inlägg eller så…”.Håhå jaja. Så kan de va.

    • kyrksyster skriver:

      Tror att du här visar på hur medelålders och äldre kvinnor behandlas i vården. Ingen tar ett samlat grepp, ingen ids… man bara skyfflar vidare… ”glömmer” och dömer.Jag är rädd att det finns ett enormt mörkertal över felbehandlade eller icke-behandlade kvinnor. För det krävs antingen tur eller enorm envishet för att slå sig igenom den kompakta mur det är om man blivit impopulär eller ointressant för vården.

  19. Ister skriver:

    Jag läser sällan patientens journal före första mötet, utan gör det efteråt eller checkar med henne under tiden hon är på plats. En del människor uppfattar detta negativt – de får berätta allt en gång till, andra tycker att det är bra. Hur jag än gör, så passar det inte alla – och om jag får höra att en patient är ”besvärlig” – ja, då försöker jag vara i mötet med öppet sinne, oftast är ju aggressiviteten, besvärligheten, elakheten ett rop på hjälp. Jag tror inte människor _ vill_ vara besvärliga.

    • kyrksyster skriver:

      Kloka du!Självklart finns det sådana som kräver att vårdgivaren ska vara helt uppdaterad. Sådana möter jag också, de kan bli hur sura som helst över att jag inte känner till hela deras lidandes historia. Och då har jag inte ens några journaler att tillgå…!Det finns folk till allt, liksom.Besvärligheten, aggressiviteten är som du säger oftast ett symptom, inte en åkomma. Det är trängda, rädda människor… som behöver stöd.

  20. Doktorinnan skriver:

    Integritet är en sak. Den är viktig. Som doktor måste man värna om den för sin patient. Tyvärr gör väl inte alla det. Alla klarar inte heller att hålla sina fördomar i schack. Det drabbar patienterna.Den andra problematiken som kommer upp här är hur kvinnor behandlas i vården. Trots att de kvinnliga läkarna väl nu är i majoritet så upplever sig kvinnor illa behandlade i vården. Behandlar kvinnor kvinnor illa? Säkert.Men det sitter i traditionen att utgå från att en kvinna med oklara diagnoser och antingen påstridig eller skrämd – inte är sjuk på riktigt. Det krävs mod att gå emot det.

    • kyrksyster skriver:

      Alla branscher har sin jargong och sina traditioner. De kan vara tjusiga men också förödande. Jag vet också hur svårt det kan vara att bryta mönster i församlingar. Har någon fått en stämpel som ”jobbig”… så får man vara tuff för att tränga igenom det.Och kvinnor är inte alltid snälla mot varandra.

  21. Nologo skriver:

    Tummen upp Kyrksyster! Dessa underliggande tyckanden och bedömanden kan förstöra ett helt liv. Tyvärr är det inte bara i sjukvårdsjournaler de finns utan även i dokument på soc och inom skolan samt i attityder och beteenden från tjänstemän och lärare. En ungdom som några gånger betett sig illa är sedan dömd på förhand och får många gånger aldrig en chans att ”visa ett annat jag” och blir därmed behandlad sämre, får ingen respekt. Hur ska dessa människor någonsin kunna rättfärdiga sig själva när de bara har ”fel” människor runt sig som bara vill se det de själva vill se?

    • kyrksyster skriver:

      Helt sant! Akten på socialkontoret är också ett subjektivt dokument i vilken socialsekreteraren enväldigt gör anteckningar. Det finns ett antal fall där tillfälliga svackor blivit till personliga brister och där beslut grundats på vad en sårad socialarbetare antecknat för flera år sedan.Hjälpbehövande drivs in i försvar, misstänksamhet och motstånd. Vilket de sedan döms hårt för.Myndighetssverige är en koloss på lerfötter.Vart tog folkhemmet vägen? Fanns det egentligen?

  22. Eva skriver:

    Jag tycker att abort är ett så pass allvarligt ingrepp att det självklart ska stå i en medicinsk journal över patienten. Där är det väl inte så mycket tyckanden heller antar man, mer än att konstatera att kvinnan genomgått abort och om allt varit normalt eller ej.Eftersom man kan få följdsjukdomar efter abortingreppet bör det vara dokumenerat för att rätt fortsatt diagnos ska ställas och rätt behandling ska ges. När det gäller uttalanden om psykiskt tillstånd vet jag inte vad som gäller, men läkare bör väl vara återhållsam med personligt färgade omdömen typ ”patienten verkar helt kocko och liknande.

  23. Eva skriver:

    Sen finns det ju även dom som enväldigt censurerar alla åsikter de ogillar och bara raderar ut det dom ej gillar, i journaler ocn annorstädes. Håller med det som sagts ovan att en del kvinnor är elaka mot sina medsystrar.Säkert gäller det dom som menar sig vara fromma o kyrkliga också, men som inte kanske har så mycket kristen kärlek i sina hjärtan utan desto mer kontrollbegär om någon syster trampat på öm tå. Tråkigt med såna erfarenheter, låt oss hoppas de ej leder till bitterhet….

    • kyrksyster skriver:

      Egentligen finns det väl ingen diagnos som skulle behöva vara känslig. Ändå är det så. Det ligger så nära att skapa sig en bild av en människa med en viss diagnos eller som gjort ett visst ingrepp. ”Jaså, en sån där”.Att censurera sin journal är inte så enkelt. Lättare då att radera i en blogg… hm.Kristna människor är väl som folk är mest. De har sina fördomar och förförståelser, sina sår och trasiga personligheter. Precis som alla andra så är kristna oftast omedvetna om sina värsta sidor och tror sig ha rätten på sin sida.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s