Det annorlunda är spännande, men osäkert.

I mitt yrke får man träffa många sorters människor, se många miljöer. Sånt som ni säkert inte tror på finns.

  • En gång när jag var på ett besök och skulle bli bjuden på kaffe så blev det inget kaffe för mössen hade gett sig på kaffepaketet.
  • Mögliga kex och kakor är inte ovanliga. Hos en person var det regel. Där gällde det att smussla undan det hela lite snyggt.
  • En 85-årig man sa när jag just skulle gå att han nu skulle ta sina dagliga fyra km joggingrunda före lunch.
  • Hos en fin dam kom jag inte undan de två obligatoriska glasen sherry.
  • 24 kattor i en liten stuga ger en speciell lukt.
  • En 92-årig dam som bakade bröd när jag kom sa att man får inte sätta sig ner för ”då blir man fort gammal”.
  • Ensamstående mamma med fem barn i en tvårums sommarstuga var en ganska kaotisk miljö.
  • Varm choklad framför kakelugnen en kall vinterdag på en gård långt från allfarsvägen.
  • Det händer att man inte hittar någonstans att sitta för alla stolar och soffor är belamrade med högar av diverse saker.

Samt en hel del som jag inte vill eller kan beskriva enkelt. Man måste alltid vara beredd på vad som helst. Oftast är det trevligt även där det är ovanligt. Det är sällan jag behövt vara rädd. Men det har funnits situationer jag tvekat inför. T ex att besöka män som skulle kunna bli våldsamma…

En gång blev jag akut kallad av en kvinna. När jag kom dit var hennes son där. Det var därför hon ringt mig. Han var inte farlig. Men efteråt insåg jag hur farlig en sådan situation skulle kunna bli. Man vet inte vad/vem man möter…

Socialtjänst och sjukvård åker aldrig ensamma till personer man inte känner sen tidigare. Första besök på socialkontoret sker ofta i speciella säkerhetsrum… Därför är det lite märkligt att vi i kyrkan förväntas våga gå in i vilka miljöer som helst utan förankring bakåt.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Det annorlunda är spännande, men osäkert.

  1. Herta skriver:

    Jodå visst kan arbetslivet innehålla mycket. Säkehetsrum har jag dock inte sett vid nybesök, i varje fall inte i vår stad.

    • kyrksyster skriver:

      Det mesta är ju kul. Men även om det farliga är 0,5 % så är det ändå i just den procenten det farliga händer.Jag har ju aldrig jobbat i vår stad så jag vet inte hur det ser ut på soc där. Men på min förrförra arbetsplats hade jag mycket med soc att göra. De byggde om byrån efter nya riktlinjer vilket bl a innebar att man hade två rum med glas istället för väggar och utgång åt två håll. Där mötte man alltid nya klienter och även gamla som man inte litade påEn gång var sammanträdesrummet dubbelbokat och vi fick sitta några stycken i ett sådant utrymme. En mycket skum känsla av att vara uttittat, sakna skydd och ändå utlämnad.

  2. Bloggrina skriver:

    En självförsvarskurs är alldrig fel… Med enkla medel kan man sannerligen ”själpa stora lass”, för det är inte alltid som man kan prata sig ur en situation.De socialkontor som jag arbetat vid, fanns det inga ”säkerhetsrum” men däremot var det dörrar in till nästa kontor- problemet var att det oftast stod en bokhylla i vägen….Häpp!Spännande i överkant ibland.

    • kyrksyster skriver:

      Jodå, självförsvar har vi fått lära oss. Men det behöver uppdateras och övas och där brister det.Angående säkerhetsrum se svar ovan.

  3. Agnetha skriver:

    Spännande eller hemskt ? Det finns så mycket öden !Tumme !BS Försök att se sträng ut du !Men du gillar ju musen och ollonet ! hahahaKram

  4. Britta skriver:

    Uttrycket ”ute i verkligheten” passar nog ganska bra när det gäller ditt arbete. Härlig inställning hos den brödbakande 92-åriga damen:-)

  5. Maria skriver:

    Nog tror jag man kan gå två och två vid behov även inom kyrkan. Men HU vad läskigt med mögliga kakor. Kan inte tänka mig nåt värre.

    • kyrksyster skriver:

      Kan och kan… Idag med detaljstyrda scheman och strid på minuterna för att hålla ner personalkostnaderna är det inte möjligt att få en arbetskamrat med sig. Det är en frivillig om man hittar nån, eller en annan yrkesperson…Äckelmagad får man inte vara. Odiskade koppar förekommer också…

  6. Ister skriver:

    Vi springer också hem till folk ensamma, för det mesta. Och det kan uppstå situationer … men turligt nog är de som jag går hem till oftast lite långsammare än jag!

    • kyrksyster skriver:

      Haha… ja, annars skulle du ju inte behöva komma…Men allvarligt talat så inser jag att förväntningarna på dig kan bli lite större än du tänkt dig…

  7. starkskör skriver:

    Jag har varit med om en del liknande situationer. Bla var jag tillsammans med en vän på besök hos en gammal man som var lite si och så när det gällde renlighet. Han bjöd på kaffe i koppar som nog inte hade diskats på flera år. Vännen ville av artighet inte tacka nej men drack inte något, och när mannen vände ryggen åt så passade vännen snabbt på att hälla ut kaffet i en stor blomkruka (med en blomma i) som stod bredvid. När mannen vände sig tillbaka satt vännen med bara örat kvar i handen! Koppen låg kvar i blomkrukan :oDJag förstår att det måste vara obehagligt ibland att inte veta vad som väntar på andra sidan dörren….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s