Vem är den äldsta människa du mött?

Började fundera här i tystnaden över de människor från länge sedan jag mött. När var de födda? Vem har kunnat berätta de äldsta minnena för mig? Du har kanske också mött människor från en tid långt borta?

De allra äldsta måste ha varit födda på 1860-talet. Det fanns en faster till min farmor, jag minns inte henne, bara att hon fanns. Minns att vi skulle hälsa på henne, hon bodde de sista åren på ålderdomshemmet hemma i byn.

Något tydligare är min styvmormorsfar… en gammal man med vitt skägg som satt på verandan till ålderdomshemmet.

Min barndomsbästis, som jag skrivit om några gånger, hade en gammelmormor som vi besökte några gånger. När jag räknar på vad jag vet om födelseår i den familjen inser jag att hon var född senast 1880, förmodligen tidigare.

Men detta är människor jag inte minns några samtal med.

Som ung diakonissa mötte jag riktigt gamla människor födda på 1880-talet, människor jag minns och jag minns berättelserna om deras liv. Kvinnor som förklarade för mig hur man rengjorde fållarna på de hellånga kjolarna…! Som berättade om gammaldags hushållsarbete, forna tiders klasskillnader. Män som redogjorde för de första bilarnas uppdykande…

Min morfar var född 1894 och dog 1994. Han var klar och intellektuellt obruten in i det sista och hade ett perspektiv som få. Hans analyser var ovärderliga.

Jag har mött några människor till som varit klara och varit nära eller strax över hundra.

Dessa gamla som kunde berätta om en tid och en värld som inte längre finns.

Har du någon gammal människa du minns?

 

 

Jag läste någonstans att det nu bara finns en människa kvar i Sverige född på 1800-talet…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

32 kommentarer till Vem är den äldsta människa du mött?

  1. Angelica skriver:

    tack för din kommentar, jo det är hemskt att vara frihetsberövad men tycker fortfarande dock inte att exempelvis mat mm ska kosta mer för en intagen än ett barn eller en äldre. Men som sagt tack för kommentaren alltid roligt att se nya läsare.mvh angelica

    • kyrksyster skriver:

      Läste i en artkel, jag nu inte kan återfinna, att det faktum att internernas mat kostar mer inte innebär att den är bättre. Det är andra faktorer, som t ex att vuxna män äter mer än barn och gamla, storlek på köken eller distrubution…

  2. http://mammababsan.blogspot.com skriver:

    Min älskade mormor, en riktig krutgumma, var född 1893. Tyvärr dog hon 1985. Men jag saknar henne fortfarande och minns henne med ett leende i mitt hjärta. =)

  3. anybody skriver:

    Min mans mormor fyllde 102 i maj .. tyvärr så tappade hon sin skärpa i samband med en influensavaccination .. vilket gör att jag börjar bli livrädd för de kommande vaccinationerna .. och vi kan bara tala med varandra ”bra dagar”. Men fram till hennes 101-års dag var hon fullständigt ung i sinnet. Det har varit spännande att få höra om en tid då Stockholms gator var leriga och trottoarerna av trä. När en ogift mor var så utanför samhället att såren fortfarande gör ont över 80 år senare .. när F! startade var Makens mormor inte riktigt 100 år men fruktansvärt entusiastisk .. bara för att dela min oerhörda besvikelse när det hela visade sig vara ett luftslott. Jag har lärt mig en hel del av henne .. 😉

    • kyrksyster skriver:

      Ja, en sådan människa har perspektiv och en enorm erfarenhet att dela av sig med. Har hon dessutom förmåga att reflektera över sina erfarenheter har hon enormt mycket att lära ut… Kan bara gratulera till en sådan människa i familjen!

  4. Cyberzombie skriver:

    Många!Mina far och morföräldrar tex.Jag arbetar med gamla människor och många av dem stannar kvar i hjärtat,trots att de har varit borta länge. =)

  5. BeBest skriver:

    Farfar var född 1869. Jag var tre år när han fick slag. Jag minns honom som en mysgubbe som gillade när jag klättrade och klängde på honom. Han hade en liten ask med en spegel och kam i. Så hade han ett fickur som han visade mig men snusdosan fif jag inte se så mycket av. Jag kunde nog inte prata rent på den tiden men jag minns honom och hur han efter att ha rustat Svarten och Lord kom in till oss för att höra hur det gick ute på åkrarna – och låta sig beklängas av yngste sonens barn.:O)

  6. Islandsmamman skriver:

    Min fars farmor. Hon var född på 1800-talet och var en av de sista statarna i Sverige. Tyvärr dog hon innan jag blev stor nog att förstå hur märkligt det var – men min farfar var född som statare och mindes en del. Nu har vi Makens farmor som är 98 år och är uppfödd i en familj med 16 barn, varav 13 ”kom till mans”. De var utfattiga och bedrev lantbruk/djurbruk vid Þingvallavatn där tjälen inte går ur jorden förrän nångång i april, maj så det var tufft. Svårt att förstå idag när vi kör förbi på vägen i våra fina bilar..

    • kyrksyster skriver:

      Vi har nog svårt att förstå hur man levde för hundra år sedan… ändå är det för oss som lämnat den tidiga ungdomen bakom oss inte så förskräckligt långt tillbaka i tiden…

  7. Maria skriver:

    Farfars far. Jag räknade just ut att han var född 1876. Jag minns inte mkt mer än att han var vithårig och liten till växten.Den äldsta jag minns att jag pratat med var en tant som var född 1888.

  8. MHz skriver:

    Morsan farmor blev nog runt 96-98 år har jag för mig. En annan släkting (vet ej hur de var släkt) dog i våras, han var också runt 95-96 och helt klar i huvudet ända fram till slutet.Hade ingen kontakt med dem, men jag har ju träffat dem båda då jag var liten några gånger.

  9. Wassen skriver:

    Jag är snart själv den äldsta människan jag känner, och jag är ganska klar i huvudet och har egna minnen från min undomstid och berättade minnen ända från 1800. Men fråga mej inte om vad jag gjorde i går 😉

  10. C4athy skriver:

    På min fars sida i släkten blir man gammal. Jag mötte min fars morfar sista gången då jag var tonåring och han var då strax över 100. Min farmor är nu snart 100 även hon och pigg som en krutgumma. Hon har precis bestämt sig för att det börjar bli dax att flytta från den egna lägenheten till något slags boende – inte för att hon egentligen behöver, utan mer för att få sällskap eftersom alla hennes vänner nu gått bort.Ska bli spännande att se om den höga åldern är nåt jag själv kommer ”drabbas” av…

    • kyrksyster skriver:

      Det är den höga ålderns svåraste biverkning – att det inte finns någon kvar som delar ens minnen. Min morfar hade en äldre bror som överlevde honom, de talade med varandra i telefon varje dag. Men de flesta har ingen.

  11. Ninapinas skriver:

    Detta är något som jag funderat på.När de äldre dör, dör alla berättelser med dem. Vi har ju inte samma tradition längre att berätta för sina närmsta om vad som hänt förr i tiden. Jag har bett min mamma (-28) att skriva ner sånt som vi inte vet, som hänt förr. Jag vill ha kvar min historia, de är ju de enda som kan berätta den.

    • kyrksyster skriver:

      Ja, vi minns ju inte lika tvärsäkert längre som man gjorde förr. Vi får så mycket information, så mycket stimulans så vi kan inte längre memorera.

  12. puma77 skriver:

    den absoluta äldsta personen jag träffat va på mitt jobb.. hon hann o fylla 107år 🙂

  13. Maria skriver:

    Kom på sen att jag kunde skriva ”Den äldsta människan jag träffat är väl du!” Alltid så där, det lustiga kommer för sent.*drar en handduk över huvudet och somnar* (kolla min blogg)

  14. Wassen skriver:

    Skämt åsido, så är nog den äldsta människan som jag haft närmare kontakt med, min egen mor. Hon var pigg in i det sista och hade väl ännu mer att ge om hon inte blivit blind under de sista åren. Men vid 93 år så avled hon hastigt på sjukhus efter en akut åkomma. Nu efteråt ångrar jag att jag inte närmare utfrågade henne om detaljer från 1900-talets början. Hon hade ju upplevt bondesamhällets utveckling till ett industrisamhälle, från enbart ”hästkrafter” till de första bilarna och Charles Lindbergs bragd att flyga över Atlanten till Europa. På den tiden något mer häpnadsväckande än vår generations blaserade upplevelse av TV-visningarna om den första människan besök på månen. Men mycket har jag även uppsnappat från hennes farfar och dennes bröder och söners spontana berättelser genom åren. Får jag ge ett gott råd så är det att utfråga alla äldre släktingar om hur det var för länge sedan, och dessutom skriva ned det på papper. Vårt minne är aldrig så bra som man själv tror. Och du som är ung idag kan inte ana hur annorlunda livet i Sverige var för 50 – 60 år sedan. Tro mej !

  15. Fröken Nattuggla skriver:

    På mitt jobb, ett demensboende, har vi flera tanter som är några år över nittio. Visst är det en aning glömska några av dem, men de ser fräschare ut än många 60 åringar många av dem. En tant är 93 i år och jag har aldrig träffat en dam som är så noga med att framhäva sin midja och sina spiror med tjusiga kläder 🙂 Bara att läsa deras levnadsberättelser är spännande nog. Det trista är ju med de som är väldigt glömska eller med Alzheimers. Att träffa deras anhörga och få höra vilket härligt liv de hade innan de blev sjuka. Man får ha i tanken att det endast är 10 procent av de äldre som faktiskt behöver någon dirket hjälp. De allra flesta är ganska självgående. Hoppas och tror att jag kommer bli en krutkärring i snygga stövlar ena dan och med hiphopparbrallor nästa. Tänk bara hur jobbiga vi kommer bli som gaggiga gummor? ”Var är min i-phone?”, ”Jag dricker bara Latte Macchiato, inte vanligt simpelt Löfbergs lila!”, ”Hämtar du min Mac Book raring?”. 😀

    • kyrksyster skriver:

      Jag tror det finns nån statistik på att ytterst få ha har någon form av hjälp vid 80 och att ganska många klarar sig med ingen eller möjligen någon liten hjälp vid 90… Dem hör vi inte så mycket om, det är ju den svåra ålderdomen vi får läsa om i tidningarna.

  16. Annica skriver:

    Jag träffar ofta riktigt gamla människor i jobbet och det är otroligt givande att ta sig en minut och lyssna på deras historia, det dom har att berätta…..

    • kyrksyster skriver:

      Ja, många har ju fantastiska livsöden. Och det är roligt att höra om livet förr, hur man gjorde med olika saker. Kvinnolivet speciellt var så annorlunda…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s