Om man ger orden fel betydelse kan man såra djupt

Ibland blir jag tveksam till vad en del förkunnar:

”Det är bättre att halta på höften, än att för evigt gå bort från Gud” säger han. Det återkommande temat är att svårigheter och ondska kan bli till välsignelse i våra liv. Att offret som Gud vill ha av oss, är ett förkrossat hjärta.”

Martin Jonsson sade så på OAS- mötet i Borås enligt Dagens OAS-blogg.

Kanske är han felciterad, jag hoppas det. För detta skulle inte jag kunna säga till någon av de människor i stor nöd jag mött. Det är inget jag själv vill höra heller efter mina erfarenheter.

Det svåra i livet kan visst leda till välsignelse. Man kan vända det till nytt liv. Men den meningen kan man bara själv ge det som hänt. Den kan inte läggas på utifrån.

Och jag vägrar tro att det ska finnas en koppling till att Gud sänder detta för att vi ska få förkrossade hjärtan. Förtvivlan och förkrossat hjärta är inte samma sak.

Gud vill inte det onda. Det finns därför att denna värld är brusten och för att ondska och synd är ett faktum. Gud straffar inte. Jesus är tydlig gång på gång om detta. Den lame mannen var inte lam för att han eller hans föräldrar syndat. Brustenhetens konsekvenser drabbar inte enbart de som förtjänar det.

När det svåra i livet drabbar blir vi förtvivlade, krossade… vi sörjer.

Men ett förkrossat hjärta är något helt annat. Vi kan ha ett hjärta av sten, ett själviskhetens hjärta och ett självgodhetens hjärta. Människan roffar åt sig, dömer andra och stiger upp på självförgudandets tron. En sådan människa ser sällan varför hon skulle behöva en frälsare eftersom hon inte ser sina egna synder. Det skrämmande är att vi alla har något av denna tendens i oss.

Det förkrossade hjärtat är stenhjärtat som går i kras så att ett levande hjärta av kött och blod kan få plats. Ett hjärta som kan älska Gud och medmänniskan.

Detta kan visst komma efter en sorg eller en motgång. Men det är inte sorgen, förtvivlan som är det förkrossade hjärtat Gud vill ha. Och Gud skickar inte det onda, inte ens för att omvända oss. Han sänder sin son och sitt ord.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Om man ger orden fel betydelse kan man såra djupt

  1. Ister skriver:

    ”Det förkrossade hjärtat är stenhjärtat som går i kras så att ett levande hjärta av kött och blod kan få plats. Ett hjärta som kan älska Gud och medmänniskan.”Klockrent, Kyrkis, klockrent!

  2. Werner skriver:

    Att stå inför en drabbad människa ger mig både en innerlig vilja att hjälpa och en respekt för det den människan skall igenom och för hennes unika person och situation. Kan jag hjälpa och så fall hur? Det verkar vara mer att förmedla mina känslor än att ge rationella förklaringar. Frågan ”Varför?” verkar vara något hon skall ta sig förbi för det finns sällan något tillfredsställande svar och det är därför ingen hjälp att komma med förslag.

    • kyrksyster skriver:

      Riktigt. Och att sätta sig till doms med att tala om att ”detta skickar Gud för att du ska bli mer förkrossad” är att bete sig som Jobs vänner. De talade om för den rättfärdige Job att han måste ha syndat annars skulle Gud inte straffa honom… de försökte pressa honom till att bekänna sin ”synd”.Såg den tyska ”Kriminaljouren” igår kväll. Den kanske mest ärlige polisen Jan Haroska är avstängd p g a alkoholism. En insats där man skulle komma åt korruption – med även inblandning av höga poliser – gick fel. Chefen skrev först en korrekt rapport, men tvingades/mutades till att skriva om den så att misstankarna mot polisledningen vändes bort och skulden las på Haroska. Han var nykter vid insatsen, han såg hur något hände och ingrep – men efteråt gjordes svart till vitt.Vid psykologsamtalet uppmanades han att ta på sig skulden och visa ånger. Varför? Jo, för en alkoholist är alltid skyldig. Vad som än händer en alkoholist så beror det på att han är alkoholist. Det är lite av samma anda.Den som blir skadad, far illa mm är alltid skyldig…

  3. Markus skriver:

    Det är ingen felcitering det rör sig om, utan är baserat på Psaltaren 51:19.”Det offer du begär är ett förkrossat hjärta,en krossad och nedbruten människaförkastar du inte, o Gud.”

    • kyrksyster skriver:

      Här har vi ett tydligt exempel på hur tokigt det blir när man lösrycker en vers och bygger en hel teologi omkring det.För det första så är Psaltaren inte Guds tilltal till oss, utan våra böner till honom. I Psaltaren finns allt mänskligt uttryckt, det är därför den än idag fungerar som den bästa bönbok vi har. Men man får akta sig för att göra alla känslor som där uttrycks till något Gud anbefaller. I den gamla översättningen fanns i en psalm en önskan om att få krossa fiendens barn mot klippan… ja, man kan nog ana en förtryckt människas desperation i det, vi kan känna igen en mänsklig känsla… men vi vet att man inte kan gå till handling. Och vi kan inte göra det till att Gud önskar att vi ska bete oss så.Psaltarens 51.a psalm – botpsalmen – är Davids reaktion när han av Natan fått sina ögon öppnade för vad han gjort när han låtit Batsebas man dö för att han skulle få henne. David är förtvivlad över sin synd. Insikten har krossat honom och brutit ner honom.Det är inte sjukdomen, sorgen o motgångens förkrosselse. Det är den förkrosselse en människa känner när hon förstår sin synd.Hesekiel 36:26 profeterar om att Gud ska ta bort stenhjärtat och ersätta det med ett av kött.Skrift ska med skrift tolkas, sa man förr. Det är en viktig princip. Man kan inte rycka lös en vers ur sitt sammanhang. Det som står i Gamla Testamentet ska tolkas mot Nya Testamentet och sättas i sitt sammanhang. Jesus botar, löser ur utanförskap och fördömelse, han tvättar bort stämplar, uppväcker döda för att lindra sorg… Inte någon gång sänder han olycka.

  4. Kao skriver:

    Tack för de orden.Tyvärr är det ofta så; att människor gärna rycker loss en del ur ett större sammanhang och ska ‘bevisa’ något utifrån det. Då blir det ju helt fel.De Aggressiva Ateisterna, de som sätter upp affischer och desperat vill att de som tror inte ska tro, gör ofta så (varför, kan man ju undra).Det händer dagligen och stundligen även i andra sammanhang, där det inte handlar om religion också. Det märks inte minst på bloggen. De som gör så håller fast vid det lösryckta citatet eller orden som en drunknande håller fast i en livboj.Allt gott till dej, syster.Kao

    • kyrksyster skriver:

      Ja, det kan bli lite komiskt ibland när någon envist ska bevisa att någon annan menar det vederbörande själv menar sig inte mena…

  5. Nineve skriver:

    Precis som man inte ska rycka lösa Bibelverser ur Bibeln bör man inte göra det från ett föredrag heller. Jag var där och hörde hela Martin Jonssons föredrag och det var mycket uppbygligt och jag måste nog säga att det var det bästa från hela årets oasmötet.Man borde nog snart kunna beställa hela föredraget på mp3 eller cd från oasrörelsen.

    • kyrksyster skriver:

      Som jag skriver i inlägget så hoppas jag på att han blev missuppfattad.Men oavsett vad han sa så känns frågeställningen viktig i alla fall.

  6. Staffan skriver:

    ”Här har vi ett tydligt exempel på hur tokigt det blir när man lösrycker en vers och bygger en hel teologi omkring det.”Då är det väl ännu tokigare att bygga ett resonemang utifrån en strof i en dagstidning.Notera att endast första delen av ditt inklipp, är en citering av predikanten. Den andra delen är ett referat av reportern. ”bättre” är dessutom en helt annan sak än ”bra”.Allt gott.

    • kyrksyster skriver:

      Som sagt så utgår jag ifrån att han kan vara felciterad. Men resonemanget bygger inte enbart på en strof i tidningen. Oavsett vad som sas i detta föredrag så finns dessa tankegångar i svang bland folk.Citat du anger kommer från mitt svar till Markus som alltså försvarar den tankegång föredraget eventuellt kan ha haft och hänvisar till denna vers som belägg för att Gud kan krossa oss i syfte att vi ska omvända oss.

  7. Anna skriver:

    Förlåt. Jag bryter stilen lite här, men eftersom du är så myrfixerad kan jag inte låta bli:http://www.youtube.com/watch?v=G9_bpma4R0Y

  8. Markus skriver:

    Jag ber om ursäkt för att jag eventuellt inte har hängt med i ditt resonemang.Men Oasbloggen innehåller ingen felcitering, eftersom det inte innehåller någon citering. När man sammanfattar ett långt bibelstudium kan det lätt tolkas fel. Ungefär som när man tar en bibelvers från sitt sammanhang. Därför kan man inte heller dra för stora växlar på ordvalet i ett referat när man inte har sammanhanget. Jag håller helt med om att Gud inte skickar ondska till våra liv. Däremot kan ondskan bli till välsignelse för våra liv. Många som har varit med om något fruktansvärt säger ofta efteråt att de ändå inte hade velat vara utan det, för det har format dem som människor. Gud finns med i den processen, att låta de onda händelserna förvandlas till något gott för oss som människor. Därmed inte sagt att Gud sänder ondskan. Jag tror att Gud vill ha det förkrossade hjärtat när vi syndar. I syndabekännelsen ber vi ”därför ber jag om hjälp att se och bryta med mina synder”. För att kunna se, bekänna och bryta med sina synder krävs det ett visst mått av ånger. I Davids fall så kände han ett förkrossat hjärta efter att ha haft sex med en kvinna och låtit döda hennes man. Då ville Gud ha Davids förkrossade hjärta som innehöll hans bekännelse, för att kunna förvandla det till något gott.Det här är bara mina egna tankar, men jag tror att det var ungefär så predikanten menade också.

    • kyrksyster skriver:

      Ok… felrefererad, inte felciterad.Men det är gott om han inte uttryckt det han gjort.Ändå tycker jag det är något bra med att frågan kommer upp, även om föredraget i detta fall inte påstod att Gud krossar oss för att förkrossa. Eftersom inte minst många icke-troende just har den uppfattningen att det är så vi förkunnar.Den straffande guden är ofta ett hinder för Gud.Det är skillnad på det krossade hjärtat och det förkrossade. Och i det verkar vi ju vara helt överens.Tack för ditt klargörande!

  9. Jonas skriver:

    Jag vill stryka under det Markus sade. Jag var också närvarande vid Oas-mötet och Martin Johanssons framträdande. Det är alltid risk för missförstånd och misstolkningar när man inte har hört hela sammanhanget. Min egen reflexion är åt Markus håll, jag tyckte att Martins undervisning var bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s