Att göra en megakändis…

Han är världskändis, men en gång gick han i samma skola som jag. Han skapar rubriker som vilken stjärna som helst, nästan av samma orsaker. Hans äktenskap synas av media, hans medverkan i olika sammanhang väcker känslor. Några vill synas i hans närhet, andra gör sig kända på att ta avstånd ifrån honom.

Världsevangelisten Peter Ljunggren var inbjuden till en ”Mirakelkonferens” men uteblir därför att en annan talare inte vill dela talarstol med honom.

Enligt det jag läst i Dagen kan jag bara konstatera att Peter står för den klassiska kristna tron att nåd är nåd och inte belöning för ansträngning. Det Jesus gjort räcker, vi behöver inte bättra på frälsningen. Att han får utebli för att en förkunnare som anser att nåden kräver ansträngning av människan för att hon ska bli värdig den – säger en del om denna konferens.

Men nu är detta vad tidningen skriver. Och av egen erfarenhet vet jag att inte ens Dagen alltid tycker att sanningen är intressant, utan föredrar ”storyn”. Så det ska tas med en nypa salt.

Men Peter Ljunggren höll redan i skolan pinsamma väckelsemöten tillsammans med en liten skara trogna anhängare. Denna lilla grupp ansåg oss andra mer ”vanliga” kristna som andrahandskristna om vi ens var kristna enligt hans kriterier. Vår kristna skolförening som  hade mer än 100 medlemmar från olika församlingar höll på att slitas i stycken av Peters anspråk på att ha sanningen.

Han blev som mycket ung världsevangelist och kallade sig Peter Younggren när han for världen runt. Jag ska inte ta hans framgångar ifrån honom. Lyckades han predika evangelium till människors omvändelse så är det gott. Om dessa människor förblivit i tro och fått växa i en sund miljö är ju en annan fråga.

Kanske har Peter mognat sen jag sist såg honom. Jag hoppas det. Men jag blir alltid frågande när evangelisation blir en kändisgrej. Det är möjligt att jag är avundsjuk, vad vet jag. Men när dessa megakändisar drar fram, skapar stämning, känslor, krav och samvete händer det att de bränner marken. Människor dras med, men kan inte leva upp till det fantastiska, lämnas åt sig själva och blir bittra. En del blir hårda o dömande kristna, andra tar avstånd och blir dömande på sitt håll.

Den evangelisation som hållt har varit den där man gått försiktigt fram. Man har mött människor där de är. Den kultur som finns har inte dömts ut, man har istället byggt på den. Man har gett sjukvård, lärt ut effektivt jordbruk, startat skolor…

Så kristnades vårt land – vilket en del anser förskräckligt. Men är det bättre att dundra på och försöka sopa rent från allt vad kultur, sedvänjor, traditioner heter?

Jag är inte evangelisationsexpert. Jag är bara tråkkristen. Men något kryper i mig. Det kan inte hjälpas.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Att göra en megakändis…

  1. Bitte skriver:

    Peter Ljunggren känner jag inte till så jag kan givetvis inte yttra mig om honom och hans verksamhet. Men krypkänslan känner jag bara alltför väl igen.Jag vet precis hur du menar. Jag var på en konferens i USA för något år sen, anordnad av World Changers (ett slags Framgångsteologisk kyrka med fäste i Atlanta). Där uppträdde (ja, det finns inget bättre ord) Joyce Meyer, Laura Picket och Creflo och Tammi Dollar (bara namnet…) och berättade om hur vi deltagare kunde bli bättre kristna genom att ge bort så mycket som möjligt att våra pengar till deras verksamhet (läs bilar, lear jets och lyxvåningar…)

    • kyrksyster skriver:

      Ja, det finns så mycket av egen framgång och upphöjelse i den här sortens verksamhet. Så många människor dras in, lovas en massa saker som naturligtvis inte infrias…Om Peter skor sig ekonomiskt vet jag inte alls, det ska jag inte anklaga honom för så länge inget säger att det är så. Men rent allmänt är det ju så att dessa megapredikanter förväntas leva flott som ett tecken på utvaldhet. De måste få in en hel del pengar för att finansiera sina resor, möten, reklam och livsföring.Det är så långt ifrån fattigdomsidealen man kan komma.

  2. Kao skriver:

    Så fort en domedagsprofet kommer och säger sej äga sanningen och drar med sej folk som en fårskock, då ryser JAG. Det är kärlekens budskap vi behöver och vissa ramar för att leva tillsammans. Inte pådyvlas skuld och skam för gammalt skit vi inte kan påverka idag.Endast ta lärdom av det för att kunna gå vidare i livet. Renade. Vad ska man annars ha en tro till?Ciao’Kao

    • kyrksyster skriver:

      Jag har ingen aning om hur hans förkunnelse låter idag. Den kan vara hur evangelisk som helst. Med tanke på den predikant som inte vill dela talarstol med honom verkar den ju inte vara av den krävande arten…Det är nog mer denna apparat av stora möten… kändisskap… pengar mm som finns i de här kretsarna som jag reagerar mot.

  3. Kao skriver:

    …eller när det kommer såna som Runar Sögard….usch! Han sa till en döende kändis att hennes cancer var borta och hon fick nytt hopp. Men hon blev sämre och dog.Såna utnyttjar för egen vinning det andra håller för heligt.

    • kyrksyster skriver:

      Runar har ju gått från att vara frikyrkopastor till att bli kändisarnas coach. Han lever deras liv och tillfredsställer deras behov. Han säger det de vill höra…

  4. Maria skriver:

    Rysningarna har visat sig vara en pålitlig mätare, åtminstone för mig. Stämmer inte till 100%, men säkert till 90….Har aldrig hört hans namn.Hehe….

    • kyrksyster skriver:

      Jag är alltid skeptisk till mina egna rysningar, för jag vet att de kan vara grundade på en massa avund och på en ovilja att se sanningar o s v.Men när det gäller religiösa megakändisar av det här slaget så tror jag att jag även objektivt kan se att mina rysningar har fog…

  5. Ninapinas skriver:

    Vetdu..jag såg en film i höstadiet. Vi satt alla i aulan , fick se en film som handlade om hur man manipulerade en hel skola…de svaga sattes på viktiga positioner dvs de tvingade alla att hänga på..(du kanske har dett den?)I slutet satt alla i aulan för att de skulle höra Ledaren säga valda ord till dem.Då kom en stor bild på Hitler när han höll tal till det tyska folket.Då..precis då…fattade alla i aulan hur lätt det är att manipulera folk…en del tom grät när de fattade. Även vi fattade…Den sa mycket den…vi är onekligen lättpåverkade.

    • kyrksyster skriver:

      Jo, jag har sett den filmen. Den är tänkvärd. Inte bara när det gäller manipulation, utan kanske än mer hur vi genom att stöta ut vissa kör dem i händerna på auktoritära grupper.

  6. urban eklöf skriver:

    tråkkristen jag med!och kryper i mig gör det också ibland…och dom där herrarna ska man akta sig för, det har du så rätt itack föresten för amen ; )

  7. Aylala skriver:

    Åh. Min exman var (är?) ett stort fan av Peter Younggren. Själv var, och är, jag fortfarande skeptisk. Även om jag aldrig, vare sig då eller nu av olika skäl, skulle kalla mig tråkkristen. Det finns inget tråkigt i nära uppriktighet.

  8. Herta skriver:

    Peter Ljunggren har jag missat, min uppväxt bland väckelsens folk till trots. Här i stan fanns på 70-80 talet en man som hade ”gåvan”, den rätta tron, skrämde vissa av oss och delade den kristna skaran i olika grupper, vi som redan då levde med ekumeniken som fungerade. Hälsa hade den som hade den rätta tron,vi andra skulle arbeta med oss själva, onda krafter skulle ut osv. Jag valde inte hans väg den gången och inte idag, skaffade en utbildning och tänkte mej en annan väg för att ”tjäna Jesus”. Tyvärr dog den mannen för en tid sedan, tidningarna skrev en del om detta.Vi andra får väl arbeta vidare på vårt sätt.

    • kyrksyster skriver:

      Predikanter av detta slag dyker upp lite här och var. De ser det som att skilja agnarna från vetet när de skapar splittring… de som inte faller ner för dem är inte i rätt tro o s v. Som ung är man mer lättpåverkad, jag drogs själv in i sammanhang som inte var de mest hälsosamma sett i efterhand. Men med den erfarenheten i bagaget har jag blivit mer vaksam.

  9. Arrami skriver:

    …hmmm…känner inte personen du nämner, Peter Ljunggren, men tror mig ha träffat denna typ av frälsare förr…de finns i lite olika skepnad…ja, du vet! 😉 Jesus har lagt den etiska grunden (frälsningen) i sitt budskap…mer behövs inte om alla tar det till sig. …och ”frälsning” har kanske lite olika betydelse för oss, men mänsklighetens frälsning ligger i kärleksbudskapet Jesus predikade…det är inte så svårt, det handlar om vilja till fred, samarbete, empati…att sträcka ut en medmänskligt kännande och hjälpande hand når det behövs och att stå bredvid för övrigt…grundläggande saker alla egentligen inser värdet av…men varför fastnar vi då i girighet, splittrande maktbehov och all annan ”skit” vi håller på med?…jo, jag vet, jag är långt ifrån perfekt…kan gapa om att jag ÄGER sanningen jag med, ta t.ex. mitt inlägg där jag oavsiktligt sårade dig (inlägget är numera borttaget!)…tack för att du finns och ger små sublima läxor! …jag, som i grunden alltid hävdat att ”tron” är någonting som man bär inom sig och kärleksfullt speglar gentemot andra…jag slår min tro i huvudet på folk också! …precis som herr Ljunggren alltså…:-)…vi lär oss dagligen av vänliga själar runt omkring oss, tack för att du skriver och ännu en gång gav ditt inlägg mig en personlig tankeställare.Kram. 🙂

    • kyrksyster skriver:

      Tack för dina goda ord! Jag är nog aningen mer lättsårad numera. Huden är lite tunn och det blir känsligt om människor jag litar på trampar. Men det gick fort över. Var inte skuldtyngd för det.Ja, lär oss gör vi jämt. Och ibland kanske vi inte menar att vi äger sanningen, men våra ord ger det intrycket. Det är svårt att finna en balans där tror jag. För lindar vi in oss alltför mycket i ”enligt min mening”, ”jag tror” o s v blir det vi skriver och säger snart utslätat och inget att bry sig för. Det tydliga och raka får störst genomslagskraft – men baksidan är kanske att det ger ett pompöst intryck. Jag faller ju i båda dikena med jämna mellanrum.Jesu etik kan vi aldrig leva upp till. Det kunde bara han. Jo, vi fastnar hela tiden i en massa skit. Det är så vi människor är, trots alla våra goda föresatser. Det är denna brustna världs villkor, vi kan bara sträva mot att bli mindre fast.Men det är denna sanning om ”skiten” som gjorde att Gud blev människa… enligt min och kyrkans tro.Stor kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s