… är en otäck metod.
När jag som nybakad diakonissa fick en ung man i besöksstolen som talade underligt och var allmänt svår att få kontakt med utgick jag från min teoretiska kunskap och ställde min egen diagnos. Han var påverkad av droger. Alltså talade jag om det för honom och sa att jag skulle ringa avgiftningen.
Men jag hade ingen bil så jag bad en av prästerna om hjälp.
Det var verkligen förödmjukande när jag tvingades inse att prästen hanterade situationen på ett annat vis. Pojken var utvecklingsstörd – inte drogpåverkad.
Men jag satt fast i min utbildnings nyvunna kunskap och tolkade in det jag såg i den bild jag bestämt mig för. Något annat såg jag inte. Att pojken var förståndshandikappad var uppenbart, men jag var blind för det.
Men samma fenomen uppstår då och då oss människor emellan. I synnerhet när en motvilja finns med. Är Kalle ondsint så tolkas allt han gör och säger som tecken på ondska.
När det uppstår i människovården av något slag blir det förtryck. Vissa former av missbruksvård kritiseras starkt just för att tolka allt klienten säger eller inte säger som förnekande. Kritik av vården blir på så vis omöjlig.
Men även inom psykiatri, i psykoterapi och socialvård kan ett förtryck av detta slag finnas. Motstånd, kritik, ifrågasättande tolkas som tecken på en diagnos och kan därför avfärdas. Patienten blir maktlös och utan talan. Och vårdsituationen går i stå och patienten får skulden.
Vissa sekter använder sig av samma teknik. Den som protesterar eller ställer olämpliga frågor avfärdas som ”ofrälst” eller anses vara i djävulens våld. Bara den som sväljer allt är i rätt tro.
Att bli utsatt för maktmissbruk kan knäcka den starkaste!
kyrkis 
Jag hade jättesvårt med tolv-stegsmodellen, när jag gick på behandling, det finns inget annat här i stan.Allt jag sa var bara förnekelse, sa min gruppterapeut, eller så var det högfärd, sa hon.Usch, jag minns än hur hon tryckte till mig stup i kvarten. Tur att jag hade mina vänner som kunde stötta mig, som kunde ge mig kraften och tron på mig själv tillbaka.
Jo, det är förödande att inte bli hörd och respekterad…
oj vad jag känner igen det dära i min kamp för mina töser å deras skolgång samt alla möten med habelitering bup å psykvården
Man känner sig lätt maktlös…
Man kan ju å andra sidan säga som så att en människa som förnekar sitt tillstånd inte är mottaglig för behandling. Då kan den ”sjuke” ju säga att han/hon inte vill bli utsatt för maktmissbruk för att slippa lyssna på ”experterna”. Och då har man ju valt att vara kvar i sina problem, och det får man ju, det är ingen som tvingar en att ta emot hjälp.
Det finns naturligtvis alltid människor som lever i verklig förnekelse och verkligt motstånd.Men det kan aldrig bli en rättfärdig handling för att bemöta all kritik och alla invändningar med ett avfärdande.Logga gärna in nästa gång du kommenterar…
”Vissa sekter använder sig av samma teknik. Den som protesterar eller ställer olämpliga frågor avfärdas som ”ofrälst” eller anses vara i djävulens våld. Bara den som sväljer allt är i rätt tro.”Detta är ett fenomen som jag själv sett exempel på. Det är så ruggigt med detta svart/vita tänkande och resonerande. Men, ett effektivt sätt att utöva makt på. M.
Det där har du säkerligen blivit desto bättre på med tiden…Du menade förstås väl även där som oerfaren.Hej.->Mangan.
Mycket viktiga synpunkter!Eftersom jag själv vuxit upp i ett sammanhang med för mycket av absolutism och snäva kategorier har jag alltid varit känslig på den här punkten. Trosvisst, ideologiskt nit med därtill hörande dövhet är en fälla som alltför många lockas av i många olika sammanhang, alls inte bara nybörjare i diagnostikens förföriskt renodlande värld.
…liksom ister får även jag tvivelaktiga ”vibbar” av 12-stegs-modellen…kanske därför att dom mer eller mindre kräver att jag ”erkänner” att jag skulle ha valt min situation!?! Det HAR jag inte! Vem VILL överkonsumera alkohol? Bara en sann självplågare gör det valet! Och det gör inte jag – jag vill vara som folk är mest—!
Det går inte att använda svarsfunktionen just nu verkar det som.Miragen: Ja, när metoden används för att styra själar blir det verkligen ont. Men det är så sekter arbetar.Magnus: Välmenande, men kanske alltför upptagen av att visa att jag kunde…Einar: Sant. Du har ju berört ämnet också vid något tillfälle.Anna-Lotta: Alla färdiga modeller, speciellt om dom utövas av folk som inte kan se bortom sina klyschor blir rigida. Ett gott behandlingsresultat förutsätter respekt och inlyssnande… oavsett vad man behandlar.
Det är verkligen märkligt hur någons synsätt verkar förändras när personen själv anser sig utsatt för en orätt bedömning.Något säger mig att du inte har det minsta ånger när det gäller människor du utsatt för kränkande behandlingar! Förödmjukande för dig skriver du i bloggen. Men inte ett enda ord om att du ångrade dig eller hur det måste ha varit för den du utsattes för din orättvis behandling! Det säger en hel del om en person! Egotrippad enligt min åsikt!
Det verkar som om din slutledningsförmåga slagit slint här.Jag tar ju faktiskt upp min ungdoms misstag just som exempel på hur man inte ska göra. Och att det var förödmjukande att inse misstaget betyder väl rimligtvis att jag skämdes.Men du tycker kanske att jag fortfarande 30 år senare ska gå klädd i säck och aska. Istället för att ta lärdom och se mekanismerna?
Det är fruktansvärt att inte kunna skilja på sak och person, eller enskilda saker en person gjort. Döma någon för evigt.Man måste kunna få sitt ”brott”, vad det nu är, sonat nån gång.Jag förstår att det där med mannen, när du var ny, blev en riktig läxa för dej på den tiden. Det måste varit hemskt för honom.Starkt av dej att berätta.————–Jag råkade ut för en väldigt obehaglig sak år 2005 – det var när jag sökte för min hemska ansikts/huvudvärk. En sommarvikarierande läkare, en polska som bröt kraftigt, frågade vad jag arbetade med. Jag svarade att jag arbetade med missbrukare. Senare såg jag av en händelse i journalen att det stod att JAG var missbrukare…och i journaler får man inte ändra. Bara göra tillägg.Innan jag fick detta tillägg kändes det fruktansvärt. Jag fick vänta i nästan 3 månader, innan min läkare konm tillbaks från sin semester och fortbildning, innan det blev ändrat.
Oj… kan bara säga oj…