Kan man med viljan bestämma när man ska dö?

förra inlägget frågade jag om man känner på sig när man ska dö. Och fick många intressanta svar. En del av dom tangerar frågan om den som är döende kan välja sitt ögonblick.

Jag har hört många berätta om att den döende väntade in alla sina barn eller en speciell person. Och först när han/hon tagit avsked så kom döden.

Men jag har också mött det motsatta. Att döende legat länge, anhöriga har vakat. Så går alla en stund för att äta eller sova eller bara få en nypa luft. Då passar den sjuke på att dö. Som om hon/han inte vågade släppa taget så länge de anhöriga fanns där.

Sen finns ett fenomen till bland gamla människor. Det händer att dom bestämmer sig för att dö. Och så blir dom liggande och dör inom nån vecka…

Ja, vad säger ni?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

27 kommentarer till Kan man med viljan bestämma när man ska dö?

  1. just_mary skriver:

    Jo min morfar dog för några veckor sedan o det var som om han visste. Innan vi och innan personalen på sjukhuset.

  2. Ursula skriver:

    I mitt yrke har jag mött alla tre varianter. Så jag undrar, kanske kan man välja under vissa förutsättningar?

  3. Barnsligtvuxen skriver:

    Min farmor sa en dag från ingenstans: ”Nej nu orkar jag inte mer”… sen la hon sig ner på sängen o försvann in i den där djupa andningen och okontaktbar för att ta de sista stegen in i döden…3 dagar låg hon så sen var hon borta…Saknar dig farmor…

  4. ♥ Zombie ♥ skriver:

    Absolut.Jag jobbar med äldre och sjuka och det har hänt många,många gånger att de helt enkelt gett upp och då tog det inte lång tid förrän de fått somna in.

  5. Ister skriver:

    Just när det gäller gamla människor och svårt sjuka har jag sett att de kan ”bestämma sig” för att dö. Deras livsvilja har försvunnit och då dör dom.Det är därför jag är emot dödshjälp – jag tror att så länge livsviljan finns så lever man, då har man kvalité i sitt liv (fast vi ”friska” inte tror det). Men den dagen man tappar livsviljan, då börjar man att dö.

  6. magnus skriver:

    Intressant. Igen…Ja, jag kommer att tänka på två saker. Jag tänker delvis på Skalle-Per i filmen om Ronja Rövardotter som liksom håller hov och berättar att ”nu dööör jag”… Efter att först ha bedyrat att han inte tänker lämna sina kära utan att ta avsked på ett bra sätt…Det andra jag tänker på som egentligen inte exakt har med din rubrik att göra, det är när en gammal människa dör i en släkt, så kan man nästa n ge sig på att det föds en ny medlem i släkten ganska tight, nära inpå. Det är ju lite spännande också. Jag har varitmed om det flera gånger, att i glädjen för det nyförlösta så fick man muta in lite sorg över en älskad gamling som hux flux tog avsked.Tja..Hej.->Mangan.

  7. Monika skriver:

    Min svärmor gick bort i december 2007. Min svägerska och svärfar satt vid hennes sängkant i flera timmar. En sköterska kom och sa att dom skulle komma och få lite fika. Då passade svärmor på att somna in. Jag tror att det för många är svårt att släppa taget då nära och kära sitter alldeles inpå och att dom finner nån slags ro när dom blir lämnade ensamma för en stund.

  8. Margareth Osju skriver:

    Han kommer och hämtar mig nu, sa en äldre dam sent en kväll. Morgon som kom hade hon somnat in.Hennes ansikte såg så lycklig ut.Det var en vacker död.

  9. Lilla Anna skriver:

    Min Mamma väntade in mig… Flera timmar låg hon på kanten… Så när jag hem så tog detbara några minuter… Kan ju så klart vara slumpen… Men jag vill gärna tro att hon väntade.

  10. Emma skriver:

    Inte bara männsikor vet-jag var med som tonåring om ett älskat husdjur som låg i hemska kramper, som krävde att få komma till min famn, som använde sina sista krafter till att visa att han ville komma till mig -DÅ när han fick vara hos mig slappande han av och somnade in.

  11. annalotta skriver:

    Bestämma över vår egen död kan vi nog inte, men däremot önska..?Tyvärr dör vi nog inte så snabbt och så smärtfritt som vi kanske skulle önska..Därav min positiva inställning till döds-hjälp..! Och det efter min mångåriga erfarenhet inom äldrevården..

  12. annalotta skriver:

    Läste just ”Isters” kommentar här ovan o fick lite panik!; )(jag gillar inte att säga emot denna kloka kvinna!!)Men, icke desto mindre, jag har även arbetat med cancer patienter som levt så fruktansvärt längre än dom velat.Inga… INGA läkemedel har kunnat lindra deras smärtor.Dom har sett mig i ögonen och bönfallit mig att hjälpa dem vidare..döden är då en stor befrielse..!Man måste väl få välja när man vill dö? På samma sätt vi får välja när vi vill leva?

    • kyrksyster skriver:

      Jag har känslomässigt svårt för dödshjälp… Men vet att det finns vissa cancerdiagnoser där smärtlindring är svår… Men i de flesta fall är döden inte så dramatisk…Har lyft frågan i ett nytt inlägg…

  13. Harmoni skriver:

    Jag har sett flera som legat på sin dödsbädd och bara VÄGRAT att dö, innan de fått ta farväl av en nära anhörig som är på väg….fem minuter efter att denne är på plats, så kommer döden.Jag har även haft en patient som INTE förväntades dö på länge, som gav mig en vink om att hon skulle dö under natten. Hon bad mig att INTE ringa någon och hon ville INTE att jag skulle sitta hos henne…Jag hittade henne död, på morgonen.

  14. Leo Beata skriver:

    Jag håller helt med #5.Vi dör när det är dags, när livet är färdiglevt… och så ska det vara!Jag är också emot dödshjälp, vad vi kanske däremot behöver lite då och då är livshjälp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s