Oviljan att arbeta…

… är något man talar om i samband med arbetslösa och sjukskrivna.

Det finns säkert en eller annan lat människa som satt i system att leva på det allmännas bekostnad. Men även de flesta av dem som till synes är ovilliga att söka jobb eller gå tillbaka till det de har, är inte alls arbetsovilliga.

Om man blivit uppsagd och får sluta på en arbetsplats där man varit ett tag och har trivts, hamnar man i en sorg. Men den sorgen får inte riktigt ta plats, för kravet finns genast att man ska se positivt på situationen, ha en massa idéer, vara beredd att tänka nytt. Och dessutom vara alert och på hugget inför nya jobb. Sorgen förklär sig och dyker upp som olust, motstånd både mot handläggare och nya arbetsplatser… Och väcker irritation och kritik som förstärker olusten och kränker självkänslan…

Har man gått hemma ett tag som arbetslös eller sjukskriven har den sociala aktiviteten sjunkit en del. Man är inte längre van att vara med en grupp människor hela dagen. Och man är inte längre van att prestera på samma vis. Hur kompetent man än må vara så sjunker självförtroendet. Tvivlet på att man ska klara att arbeta har smugit sig in. Rädslan för misslyckanden är stort.

Det är därför det är så viktigt att få komma tillbaka på sina egna premisser. Man måste ge stöd, kravlöst istället för att pressa och hota redan tyngda människor.

Jag ska börja arbeta några få procent om en dryg vecka. Bara pröva, utan prestationskrav. Trots att jag vill komma åter till min tjänst har jag också ett motstånd och en stor oro. Skulle jag dessutom haft alla de vanliga krav jobbet innebär hade jag nog slagit bakut. Och blivit en av de ”arbetsovilliga”. Så möjligheten att få ta det försiktigt vid återgången är något av det vi fått på senare år som faktiskt är riktigt bra.

En av de verkligt jobbiga sakerna med att vara sjukskriven idag är att bli jagad från alla håll. Man får egentligen aldrig ro för att återhämta sig eftersom man hela tiden har en press från vården, försäkringskassa, arbetsgivare och allmänna opinionen att se till att man blir frisk. Det är ideliga ifrågasättanden och krav och stundtals hot. Skyldigheterna kan bli ganska många…

Så nog behöver man vara ganska stark om man råkar bli sjuk idag…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Oviljan att arbeta…

  1. macthilda skriver:

    Oh vad jag känner igen det du skriver om här ovan. Jag har själv upplevt detta jagande så till den grad att jag kände vilt för att cykla omkring på bygatan och skrika ”jag är inte längre samhällsparasit” den dag jag blev folkpensionär.Jag har också sett det här ske med goda vänner, och fått uppleva hur det verkligen tar modet ur en människa.Men det är så svårt att skriva om. Man har liksom blivit satt på plats av etablissemanget.

    • kyrksyster skriver:

      Man trycker lätt ner en människa som redan är tyngd. Och att vara sjuk är att vara väldigt utlämnad till andras godtycke och eventuella välvilja – man är beroende och man vågar inte göra sig omöjlig…

  2. kloktok skriver:

    Det är ju nog att vara sjuk…”jakten” från diverse myndigheter är riktigt hemsk! Stressande…Jag är också jagad…av AF och min a-kassa. För att jag vill jobba 100% men endast fått en 75% tjänst då min arbetsgivare inte har behov för mer tid… Jag stämplar upp till 100% men nu blev jag ”utskälld” av min handläggare på A-kassan att de inte kunde vara en plånbok för oseriösa arbetsgivare som inte tog ansvar för sina anställda och gav dem heltider…sådanan där privata arbetsgivare var det ingen ordning på enligt handläggaren. Å den diskussionen ville hon att jag skulle ta med min arbetsgivare! HA HA! Fridens liljor & lycka till…

    • kyrksyster skriver:

      Tack!Det är så oprofessionellt att lägga ut sina frustrationer på dig! Men tyvärr så är det inte ovanligt bland handläggare och vårdpersonal…

  3. Pillan V skriver:

    Är långtidssjukskriven sen 2001, inte är det någon semester inte. Man får hålla iordning på allt själv, kämpa med näbbar o klor för att få tag i läkare, mediciner, handläggare o allt tjohej!!Det är utmattande att var sjukskriven, men allt man ska ha koll på en gör en fullkomligt utslagen. Det är Sverige år 2008 det!!?Ha det gott…skönt att du ska börja jobba lite!!

    • kyrksyster skriver:

      Det är märkligt det där att allt ska vara så krångligt… att få en läkare t ex är inte alltid så självklart enkelt… Så visst har du heltidsarbete med att vara sjukskriven!

  4. Antonia skriver:

    Jag förstår förstås vad du skriver, och jag säger inte heller att alla är lata.Men jag är säkert att du inte ska vara försenad andra dagen till dit jobb och säga att jag tvättade håret och det har inte torkat.Saker blir inte mindre jobbiga genom att missköta sig.Jag skriver om de som jag har erfarenhet. Och likaså min kompis har samma erfarenheter, Det är klart att efter ett antal misslyckande så drar man vissa slutsatser.Jag hoppas att du klarar dig tillbaka till dit jobb. Jag har träffat människor också som gör en hel del för att kunna ta upp sitt yrke.Men idag blev jag förbannad, kanske skriver en inlägg senare om de som vill, men inte får det hjälp de behöver.

    • kyrksyster skriver:

      Det finns en personlighetstyp som inte kan ta ansvar… finns nog några inlägg i högerspalten på ämnet…Men även nonchalanta attityder kan vara försvarsmekanismer. Man tror inte på att man duger – så då spelar man tuff eller ointresserad – och får det där med att inte få vara kvar överstökat… Och det kan vara lättare att säga att det var ett trist jobb, eller att man blev sjuk eller vad som helst – bara man slipper vara svag och tillstå att man inte tror man duger som människa längre.

  5. Antonia skriver:

    Men jag tycker att det är just sån attityd som gör att jag tycker att de inte duger. Så de verkligen gör en otjänst för sig själva. Vill de ändra på sig får man lägga manken till. Och lite till till.

    • kyrksyster skriver:

      I regel har de ju inte själva valt att sakna självkänsla och självförtroende. Det har hänt mycket på vägen för dessa människor. De behöver upprepade gånger få känna att de duger innan de vågar tro på sig själva.Som arbetsgivare som måste få verksamheten att gå ihop kan det vara svårt att ta det ansvaret, det begriper ju jag med. Men i den bästa av världar skulle det finnas möjlighet att rehabilitera många… men det satsas inte längre på dessa människor.

  6. Tribunius skriver:

    Alla dessa snyltare på andra.

  7. Ise skriver:

    Jag är på väg tillbaka och ska snart få börja arbetsträna… och jag är rädd… jätterädd för vad det kommer att innebära. Det är som om det nu ska bevisas om jag duger eller inte… inte för andra… utan för mig själv. Jag vill så gärna tillbaka till livet… men tänk om jag inte klarar det?? Då kommer jag nog bli mer deprimerad än jag någonsin varit.

    • kyrksyster skriver:

      Att det är skrämmande är ju helt förståeligt. Jag ska ju börja 25% nästa vecka och är jätterädd. Ändå har jag bara varit borta några månader.Men av det jag läst i din blogg så tror jag att du är av det virke som klarar att komma igen. Bara du inte ställer för stora krav på dig själv. Det är väl där risken för misslyckandet ligger… att du inte blir nöjd själv med din insats.Kan du bara lägga alla sådana värderingar åt sidan och i början bara vara… ta en stund i taget… så tror jag att du fixar det.Men som alltid så är det lätt att säga sådana saker, inte lika lätt att gå in i!

  8. Ise skriver:

    ”…att du är av det virke som klarar att komma igen” Tack, de orden värmde och gav mig en liten förhoppning. =)Det jag kan tycka är svårt är att inte ha en ”egen” arbetsplats att gå till. Där jag kommer att hamna känner ingen mig och att jag då måste visa vad jag går för. Men så får jag naturligtvis inte känna… men det sitter ändå inne i mig på något vis. Jag måste ta bort det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s